Det här är vad jag kommer att skriva om den kommande månad eller månader jag tänker uppehålla mej i det här landet. Fast om de ska vara på det här sättet kommer jag nog ge upp och åka härifrån snart. Inte ens min älskade familj är värd såna smärtor, depressioner och lidande. Jag talar förstås om kylan. Mina tår värker, mina händer är röda och skakiga, mina ben kommer förbli blåa, jag är sjuk, jag är trött, jag är rastlös och jag längtar hem till Gramsh där man kan gå med jeans och en tröja och tycka att det är varmt. Vilken den jävla stenåldersmänniska än var som styrde sina steg norrut en gång i tiden så har jag bara en sak att säga honom/henne: Curse you!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar