Fédag, dopdag och istid

Nu är jag officiellt gudmor till Maija. Det känns bra, fast lite ovant ännu. Hon är en sån söt tös, men det stryker ju inte det faktum att jag är lite ovan med allt vad bebisar heter. Hon är i alla fall skonsam mot mej, hon är en glad liten tjej, sällan något skrik och gnäll, och sover som en prinsessa gör hon med. Om jag måste få barn, kan jag få en av den modellen, tack? Fantastiskt roligt att träffa Petra och Micke igen, och se Lovisa. Första gången på många år som syster var i Lovisa, sist var vi nog runt en 4 år när vi var där tillsammans, medan mormor och morfar bodde där. Nåja, nu har hon fått staden uppvisad för sej i alla fall.

På fredag hade vi en okej kväll på Fé. Inte mycket som har ändrats, folk raglar fortfarande in i dörren till toan, snubblar över sina egna klackar, det är fortfarande slemmiga fyllon på dansgolvet som borde skjutas i båda fötterna omgående, och det enda tragiska är att dom skrikande och urskämmiga ungdomarna bara blir yngre och yngre för vart år. I och för sej var det kul att få dansa lite, men det var bara dålig musik. Månne någon tar illa upp om jag importerar DJ:n från CLO? Knappast, då blir nog Fé kändast i Finland fort som fan! Roligt att träffa nästan alla gamla bekantingar dock!

Det enda jag vill klaga på med den här helgen är den förbannade kylan! Det är definitivt inte meningen att människor skall leva i såna här temperaturer, då hade vi ju fötts med en päls som Angora kaniner eller nått. Dessutom säger de att det här skall bli den kallaste vintern på tusen år, typ som istiden.  Så jag tycker den Finska staten skall antingen donera  
A) gratis vinterkläder av hög kvalitet och fint märke eller  
B) en enkelbiljett samt startpengar i ett mer civiliserat land,( läs varmare)!

Det andra jag vill klaga på ( jag vet, jag sa enda) är att det fortfarande är typ 17 dagar kvar. Sjutton dagar som jag inte får krama min Vissi, inte får somna på hans arm och inte får skratta med honom. Och sen är det ju ännu längre tills jag får träffa alla andra. Det börjar gå upp för mej, i Finland har vi ingen framtid. Jag kommer aldrig passa in i det här landets mentalitet och attityd. Hellre lever jag på fattigdomsgränsen i Albanien, lycklig!