Flum flum flum

Det finns så mycket saker man borde se, så mycket stora upplevelser man borde ta del av, och så många vyer och landskap man skulle vilja se. Hur ska man någonsin få allt man vill gjort?
Misstolka mej inte, visst har det här landet en del charm. Några dagar om året. Men jag tror att man inte har levt fullt ut fören man sett några av dom mera storslagna grejerna. Jag skulle vilja resa i Afrika, i USA, i Asien. Jag vill se allt! Jag vill se Grand Canyon, Niagra Falls, Sockertoppen och Kristus statyn..För att nämna några. Kinamuren, Beijing och Aten är avcheckade från listan. Jag läste en bra bok, into the wild, det är nog ett tag sen nu, men i alla fall, den handlar om en kille som tar sin ryggsäck och bara börjar knalla runt USA, paddlar nerför Colorado river, jobbar dit han kommer och så vidare. Tänk vad mycket han måste ha sett! Boken är dessutom sann. Ganska wow.

Söndagsflum åsido så knallar allt på i Ekenäs som vanligt, nedräkningen för Grekland går stadigt framåt, och flunsan börjar äntligen ge med sej, thank God! Beach 2010 ska åter upptas med full iver när nu flunsan ger vika, och budgeten skall stramas till som aldrig förr! Wish me luck!

I had a dream.

Nu smyger sej de mest underliga saker in i mitt undermedvetna, och människor jag inte sett på två år dyker upp i mitt dröm-jags närhet. Och då menar jag väldigt nära. Sådanan där drömmar man tror att är verkliga, man är bombsäker till och med efter att man vaknat att det har hänt. Måste varit det faktum att jag satt och scrollade bland gamla Greklandsfoton till halv tre, för jag vaknade och famlade omkring mej efter någon som jag var 110% säker på att var där. Det var han inte.

Här bara fortsätter det att snöa, jag blir så depp av det! Positivt är att jag äntligen börjar bli frisk! Hostan vill inte ge med sej, men annars börjar det bli bra. Hade en lugn och fnissig lördagskväll med Tina och Filip, kaffe i ABC och sedan ett varv med pingis på Uncan. Och jag vet, jag är för gammal för Uncan, point taken. Blev i alla fall glad, snygging nummer 1 var där. Tolka nu inget in i detta, det är bara en söt, och väldigt ung kille, men han får mej att smila varje gång jag ser honom. Nothing more to that. Nått måste ju få göra en glad även i vinter Ekenäs.
Over and out!

Sjukt trött finlandssvenska

Jag är sjukt trött på följande grejjer:

• Snö & kyla
  
• Förkylningen jag inte blir av med
• Att stressa över pengar
• Det är fortfarande 69 dagar kvar tills avfärden!
• Att det inte finns en motsvarighet till Colorado i min akuta närhet
• Jag har inte tränat på en vecka, vilket gör mig trött på mej själv och, igen, förkylningen.

Dessutom kan jag väl bifoga mitt mantra om att jag är trött på större delen av den finländska befolkningen. Tråkig, icke spontan, icke pratglad...och så vidare. Och skämmig! Råkade kika på MTV3 s matka oppaat eller hur man nu stavar till det, och dom är verkligen patetiska. Är det bara jag som reagerat på att hälften av guiderna är överviktiga? Dessutom är typ alla turister deprimerande naiva, man hör massor av gånger att turisterna tilltalar lokalbefolkningen på finska och ännu mera sorliga saker jag inte orkar skriva ner här, jag skall skriva en bok istället. Så, ni får gärna slå mej på käften o kalla mej hurri, men jag förblir evigt stolt över att vara finlandssvensk, svenska bättre talande folk!!! Nu har jag glömt om det var nåt mer jag egentligen var trött på för jag blev så irriterad över mitt Finlands trauma. Igen.

Proud Godmother writing

Eller, rättare sagt, soon-to-be Godmother. Jag vet nu också till "vem" jag ska bli gumor, namn har kommit på tapeten. Det kittlar sådär gött i magen, det här är stort. Jag ska bli värdens bästa gumor, precis som min extra gumor har varit för mej. Den smartaste personen i min omgivning har hon varit, den man kunnat diskutera allt med och som verkligen lyssnat och uppmuntrat. Säger tack till Nancy och ska försöka göra det lika bra själv, jag har en stor roll att fylla :)
Annars har den här dagen inte så mycket att ge, sitter hemma och snorar och hostar och känner mej allmänt sjuk. Lyssnar på Thåström, något av de bästa lyrics jag hört på länge! Gillar.

Inte som alla andra.

Här kommer nu en massa djupa, flummiga tankar som dyker upp i huvudet en söndag när man till på köpet är sjuk. Jag har ett inbokat möte med någon form av yrkespsykolog. Jag vill inte. Jag har inga problem med att förklara varför jag inte har börjat plugga ännu. Tvärtom. Jag kan förklara det högst uttryckligt, med ett mindre positivt ordval. Tyvärr är innehållet inget man vill höra om man är finsk, eller finlandssvensk för den delen. Jag är inte som alla andra. Jag ger blanka fan i att skaffa ett flashigt yrke, en fin studiekämppä, leva det perfekta studielivet och allmänt göra det som är rätt så mainstream idag. Jag kan väl inte påstå att jag älskar att vara arbetslös, men annars är livet precis som jag älskar det. Jag är fri, inget binder mej, har jag ingen motivation till nånting så gör jag inte det. Enkelt! Snart är det vår, och jag får återigen fly landet, denna gången för att inte komma tillbaka. Jag har bestämt mej, inte en vinter till som denna! Nästa år stannar jag utomlands, om det sen är Grekland eller Thailand eller Kanarieöarna. Jag har bestämt mej för att åka dit jobben finns. Klarar inte av att börja plugga i Finland, klarar inte vintern, mentaliteten på de här tröga gråa massorna. Jag behöver lite mera sydeuropeisk charm omkring mej. Men hur ska jag förklara det vänligt för en liten kela tant?

Ligger lågt

Har överlevt min första vecka på lekis. Gillar det till och med. Ungarna är underbara. Vad jag inte gillar är flunsan jag fick på köpet. Något illasinnat har bosatt sej i min hals och kranen är vriden på fullt . Blir till att ligga oerhört lågt denna helg, närmare bestämt under täcket, och beach 2010 är för tillfället lagt på is, buhu. Snackade just med E, och kom återigen fram till hur mycket jag saknar Rodos. Kanske jag bara borde lägga benen på ryggen och dra nu, möjligheterna bjuds ju tätt. Hellre förkyld i Rodos med vindtät rock och jeans än här med 140 liter kläder på! Saknar mitt Greklandsliv så otroligt mycket, läste just på hemsidan att det ordnas stora Valentinespartyn på två av mina favoritklubbar, Viveur och CLO. What the F gör jag i Finland?!?

Jag är en tant.

Det är deprimerande hur alla barn kan kalla mej tant, jag är banne mej inte ens över 22-strecket ännu. Jag menar, visst, alla som jobbar på dagis är ju dagistanter, men kan man inte bara använda praktikant istället för tant då. Jag fick ett, på den senare tiden skrämmande regelbundet, åldersångest-moment. Det var inte angenämt. Vi har varit smarta med min syster idag. Sett på Simpsons, skrattat och mailbombat alla företag i Rodos vi kunde komma på för att checka jobb utbudet. Underhållande. Kanske en kloning blir nödvändig om man får flera bra jobb. Den aktuella nedräkningen är uppdaterad: det är 84 dagar kvar innan jag är tillbaka som det ser ut nu. Jag får redan lust att rymma... :)

Seg söndag.

Jag har noll energi, en obehaglig känsla i magen som bara kan bero på Prisses maten, eftersom ja inte drack alltför mycket. Jag har återigen tagit det nobla beslutet att inte dricka på ett tag. Den här gången hade jag verkligen tänkt försöka efterleva det också. Jag har inte råd med lägenhet i Grekland om jag festar bort alla pengar, det får bli min personliga morot! Annars var gårdagskvällen schyst. Det var rätt mycke folk på Ettan, någorlunda bra musik och jag hade fiilis! Var också halvduktig och avlade veckans en kilometers simning, men idag är det nog fråga om om man överhuvudtaget orkar göra nått. Och imorgon är det då arbetspraktiskträning,eller något annat långt och krångligt byråkratiskt namn, som börjar. Ska vara på Snicknäs daghem till slutet av april. Det kommer bli kul, och motiverande att ha något att göra på dagarna.

Jag är ett Emla-barn.

Emla är, för alla er som inte vet det, en bedövningsgel man ger till spruträdda barn. Jag var livrädd för sprutor när jag var liten, och mamma fick hålla fast mej med våld, inte ens särskilt milt sådant. Jag undvek vaccinationer, skolkade från blodprov och gjorde läkare gråhåriga med mina stundvis förföljelsemani-liknande mantran om att "sprutor är farliga, blodprov gör ont, och man kan visst sticka en nål igenom armen, så det är så"! Det var så illa att jag ännu i tonåren hotades bli utskriven ur vårdsystemet av en svensk hälsocentral läkare med korta nerver för att jag vägrade honom ett blodprov när han ville kolla om jag hade typ lunginflammation. Idag sitter jag här med nio hål i öronen, ett i näsan, läppen och med tre tatueringar på kroppen, dessutom finns det planer på flera hela tiden. Diagnosen lyder att jag är ett Emla-barn. Detta verkar vara ett typiskt handlande av spruträdda ungar, de växer upp och lägger sej under nålar frivilligt sen. Jag är inte den enda.

Big decissions...

Jag är heligt förbannad just nu, för att vi idag, 2010, lever i ett så trög samhälle att alla som vill bli faddrar (läs gudföräldrar) måste ha gått skriftskolan och även höra till kyrkan. Fadderskapet idag handlar inte om kyrkan, att lära vidare den kristna läran eller vilket skitsnack kyrkan nu sen hävdar att är orsaken. Jag har valt att inte gå skriftskolan och inte höra till den luthersk-evangeliska kyrkan av en enkel orsak: vår statsreligion är avskalad,tråkig och värdelös. När jag ändå är i tagen kan jag ju erkänna att jag är ateist. MEN, och här är det stora problemet: för min bästa vän har tron en betydande roll. Och för mej betyder min bästis allt. Så hur skall jag lösa situationen, när det jag allra helst vill göra för henne kräver ett engagemang i kyrkan? Skall jag ta avstånd från min starka övertygelse att ateist är det bästa man kan vara, eller ska jag försöka kringgå problemet på något annat sätt? Alla goda råd och erfarenheter tas emot med glädje!

Soon to be a desperate housewife

Mitt liv går för tillfället ut på följande: stiga upp, käka frukost, fixa diskmaskinen tur och retur, plocka tvätt, tvätta, hänga tvätt, städa, gå på länk, käka, gå på zumba alternativt simhall. Jag kommer snart ta till något drastiskt för att hotta upp mitt liv. Landsflykt låter rätt spännande. Alternativt fly hals över huvud till Lovisa för att inkvartera mej i bästis med sambos etta. Dom har en bekväm madrass. Jag behöver ett jobb för att fördriva denna extrema tristess. Men nu måste jag dra, tvättmaskinen är klar :S *suck*