Operation: Packning

Länge sen jag skrev något sist. Valet förra helgen gick väl inte sådär alldeles splendid som vi hade önskat. Men vad kan man göra, man är ju bara en liten oönskad minoritets finlandssvensk ju. Veckan har gått snabbt, och påsken firats med en kväll på Fé igår samt middag före det. Idag har jag typ förberett mej inför resan genom att köpa ett par ballerinor och städa Corollan utifrån och in.

Nu sitter jag inför det svåra faktum att det faktiskt är dags att packa. Vill inte riktigt få det påbörjat, vet inte varför. Dessutom borde håret färgas också. Shit vad jag längtar till Rodos, såg just en färsk bild på brorsan Lefteris och Billy utanför2004:an. Och jag bara saknar allting så mycket! Hoppas snart, snart!
Nu ska jag banne mej ta ta i det med packningen. Eller om jag färgar håret först... Anyway, imorgon halv nio lättar vi, och sen är vi gone för 9 dagar. Over and out.

En riktigt bra dag!

Har idag konstaterat två saker: det är äntligen vår och plusgrader där ute, och jag har klarat mej för den invaderande magsjukan så här långt. Dagen började alltså mycket bra. En tidig väckning och sedan i bilen mot Åbo med familjen. Min nya darling Nikon D 3100 laddar som bäst, imorgon bär det av på inskolnings safari med pappa! Och alldeles passligt inför Albanien resan, som bara ligger 8 dagar bort nu! Sedan en liten shoppingvända i Åbo centrum, dock inga sommarkläder fyndade, motivationen avtog totalt när jag insåg att jag inte vet var jag skall spendera min sommar, alltså ingen aning om vad man kan köpa. Jag tröstade mej genom att köpa nya underkläder, en scarf och ett halsband.

Sedan åt vi på den typ mysigaste lilla grekiska kvarterskrogen man kan hitta, rekommenderar varmt Athene på Itäinen pitkäkatu 5 i Åbo. Visade sig att jag och den väldigt glada och trevliga servitrisen hade ett gemensamt; vi har båda bott och jobbat i Rodos, faktiskt på samma gata en tid, om även inte samma säsong. Jag och syster drabbades direkt av en akut Greklandslängtan, och hade vi inte haft en bokad biljett till Medelhavet redan hade vi antagligen gjort något drastiskt just nu. Nu spenderar jag kvällen med att njuta av min nya Cosmopolitan, noja mej med magsjuke-angst, och nu allldeles just nu, ett glädjerus för att jag i mammas lådor just snokat fram ett par äkta RayBan Aviators som jag skall få använda! Tänk att min morsa ägde något så hippt! Nu skall jag försjunka tillbaka med näsan ner i tidningens underbara vårvärld och fortsätta hoppas magsjukan skippar mej i vår. En bra helg till alla där ute. Och kom ihåg att rösta imorgon! :)

Slaven Jessica.

Som min Facebook status säger; jag har inget liv, jag har ett jobb. Bara att konstatera att så känns det när man får lön två gånger i månaden, men på något mystiskt sätt alltid lyckas få pengarna att rinna mellan fingrarna. Och då gör jag ju verkligen inget, för jag hinner ju aldrig i och med att jag jobbar så mycket! Hur är det möjligt? Jag har klurat ut att det bor spöken i min spargris och att den därför alltid ger ifrån sig ett tomt, gastkramande skrammel när man vidrör den. Med detta svammel vill jag alltså konstatera att övertidsrallyt för denna vecka har startat, och att jag redan är trött. Däremot är den förra lönelappen och den förestående kameran och Albanienresan en stark orsak till att återigen ta sig i kragen, bita ihop och jobba! Sagt och gjort!

Annars har jag inget nytt att meddela. Tänker dock halvbryta mot mitt löfte och lägga upp den fina bilden som togs i helgen innan vi gick ut. Men löftet är inte helt brutet, det är ingen "dagens outfit bild", bara en halvbild med smink och hår som Petra fixat så fint.

Uppdatering.

Märkte att det igen är ett tag sen jag skrev nått. Det beror helt enkelt på att jag har fullt upp med allt tråkigt som kallas vardag. Jobba dygnet runt, söka till skolor, framställa inlämningsmaterial, och i helgen klämde jag in en Lovisa trip till bästa kompisen  och guddottern. Alltid lika ljuvligt att se dem, och helgen har varit intensiv men kul, underbar föris på lördagen.

Idag var det så grått och deppigt som aldrig förr så jag gav upp tanken på övertid och tog en kaffedejt med syster istället, och träffade Tina. Nu skall jag bara skicka in mina foton per mail, försöka få mitt WE konto att funka, laga mej i sängordning och försöka sova före elva. Det kan bli lite tajt. Pratade just med min älskling, det är 12 dagar tills vi ses och det känns som en evighet. Tänk att man kan sakna någon så mycket, så att det gör ont! Snart, snart får jag krama om honom igen, och då spelar det ingen roll om så hela Albanien ramlar ihop omkring mej. Och skall bli kul att få visa syster Albanien. De 9 dagarna kommer gå alldeles för fort.

Syskonen Kaunisranta goes Albania.

Då var det fastslaget efter en dag med mycket mystiska om och men. Den 24 denna månad reser jag och syster till Albanien, närmare bestämt till Gramsh i första hand. Jag för att träffa min älskade Visi, och Emmy för att ha kul. Så vi skall försöka ta oss till kusten någon dag, och kanske över till Makedonien igen, det var ju så vackert där. Får se lite vad vi kan hitta på. Själv längtar jag lite till den där lugna sömniga rytmen i Gramsh, att dricka kaffe i solen, knalla upp och ner längs med gatorna och bara vara. Det kallar jag koppla av. Det sorgliga är ju att folk där gör det för att dom inte har något annat att göra, och inte av fri vilja. Nåja.

Jag hade hoppats kunna få med mej den påtänkta nya kameran, men så ser det inte ut att bli just nu. Vi får se, med det här utlovade ruggiga vädret känns det inte så lockande att klämma in övertid heller. Idag var det sol, så jag jobbade. Igår vart jag lat. Resten av veckan får jag lov att gå med min personliga piska över ryggen bara. Ser också frammemot att träffa Ola och Olsi igen. Man blev så snabbt hemmastadd och började tycka om människorna där, och nu saknar man dem redan. Som om det inte räckte med ett personligt Rodos, nu har jag även givit en bit av mitt hjärta åt Albanien. Fast Visi har majoritetsinnehavet, såklart! :)

En grå söndag.

Idag är det bedrövligt väder, det är grått, halvduggar och allmänt totalt omotiverande väder för den långlänk jag hade tänkt gå. Så jag får väl stanna inne och uppdatera bloggen, städa igen och fixa med mina foton. Spännande. Syster skall även medtvingas på en kaffe senare, eftersom man knappt sett röken av henne under veckan på grund av all övertid. Och hoppas nästa vecka är lika övertids-tät, så får man alla extrapengar man behöver. Kameran skall beställas, och pengar läggas undan till Albanien resan samt lediga dagar försöka utverkas så man kan komma iväg snart. Visis mamma är tillbaka i Albanien, så lite lättare att tänka att han inte är helt ensam ändå!
Något intressantare har jag inte att uppdatera den här bloggen med för tillfället, så det är bara att hålla till godo.