Bortskämd

Jag är inte ett dugg missnöjd över det faktum att någon äntligen har börjat skämma bort mej! Kan skatta mej lycklig åt superfina nya sneakers som pojkvännen köpte åt mej, bara för att han kände för att använda vinstpengarna. Älskar mina nya pink-vita D&Ctossor! 
Igår spenderades en kul kväll med Olga, många skratt och yrandes i gamla stan. Älskar min moppe, det gör det så mycket enklare, med tanke på att hon ändå bor en bit ifrån centrum. Idag skall vi återigen ta en vända till Hondos center, och sedan skall jag kolla in lite så kallade vinterkläder till Vissi, som han själv uttrycker det; jeans without air-condition! Och någon huppare måst jag väl också införskaffa till honom, man kan ju faktiskt inte överleva med bara t-shirts.

Idag är det en sådandär skön dag när man bara kan luta sig tillbaka och njuta, allting tvättat och städat igår vilket betyder att hela dagen är fri idag. Nästa vecka är det dags att börja jobba igen, men något humanare arbete denna gång. och i övermorgon är gudbarnet beräknat att komma till världen!

About the weekend

Måste göra en rättelse mot mitt klagande för några veckor sedan. Saken är den att jag tydligen har en pojkvän som kan dansa, även om han dolt det jävligt väl hela sommaren! Vi åkte ut till Paradiso i går kväll med Dino, Elizabeth, Tina, Andrea och Pedro. Hade riktigt roligt, men nu när jag vill ladda upp bilderna märker jag att sladden förstås är hemma, för en gångs skull. Så bilderna kommer imorgon istället. När vi kom var musiken rätt sugig, techno, men sedan blev det bättre, och vi hade riktigt roligt och shejkade loss!

Idag sov jag bort halva dagen, måste erkännas, men resten av dagen spenderades med Olga, Pipis och hans kompis( skäms att säga det men jag har glömt namnet redan) på stranden. Alltid lika roligt i deras sällskap. Och till på köpet ( eller tack vare Pipis) har jag nu en luftmadrass! Sedan körde vi i kimppa hem Pipis och Olga, och sen var kompisen utan namn så himla vänlig och körde mej in i gamla stan, eftersom han har den klisterbild man måste ha. Och inte klagar vi ju på att det blev ett varv runt gamla stan på hans häftiga blå Aprilia heller! Jag formligen älskar att sitta bak på någonting som går hårt, det är ett faktum!
Nu inväntas motivation att göra någonting vidare, är småhungrig, men kan inte bestämma mej för vad jag vill äta. Senare ska vi ses med Olga, och se om vi kan hitta på något. Igår spelade Vissi på fotboll, satsade 5 euro, och vann 330 € idag, så vi är glada och nöjda, lite lättförtjänta extrapengar säger man ju inte nej till!

I hate mornings.

Hade tänkt extraknäcka på Vissis jobb, men eftersom mina nerver inte är dom bästa halv nio på morgonen sket det sig, med konsekvensen att hela dagen är förstörd av mitt helvetiska humör. Dessutom funkar inte min hjärna när jag är morgontrött, vilket betyder att jag är ner tyngd med en massa psyk-tankar just nu. Och som om inte det räckte så fastnade Eminem på repeat. Saknar Assistor idag, ett riktigt jobb, där man fick lön och hade klara tydliga instruktioner vad man skulle göra, och var man kunde ta egna initiativ. I det här landet finns det inget som heter klara instruktioner.

Förra jobbet var ett utmärkt exempel. Chefen fräser argt ena dagen: fråga inte mig vart drinkarna ska, det är inte jag som tagit beställningarna! Nähä, men det är mitt jobb att ta beställningarna, varför gjorde någon annan det från början då? Hur skall jag ha något hum om vad som skall till vilket bord när övriga personer inte ens ids informera mig? Nej, den enklaste vägen är att ivrigt försöka vinka in Eddie när man kommer ut, för att ta reda på vart man är på väg. Det hade varit enklare att göra om killen inte hade varit stendöv för allting omkring honom, till att börja med. Sedan har vi den roliga helomvändningen, att chefen nästa dag fräser, ännu mer irriterat: varför frågade du inte mig vart den här drinken skulle? Nu for det fel!! Ja men snälla du, jag följde bara gårdagens instruktioner, du kunde ha meddelat mig att du ändrar dej varje dag. Fuck it all, so sick of it! Skönt att man slipper det nu!

Annars en bra dag igår, Olga kom tillbaka, och vi spenderade halva dagen med att dricka milkshake och prata igenom sommarens händelser. senare en drink på Todo, alltid lika kul att se deras dansare dra salsa och andra latinska danser mitt i gatan. Nästa gång ska jag filma! Hoppas det blir lika kul ikväll!

En trevlig kväll!

Igår hade vi en mycket trevlig kväll i sällskap med Jonas och Tii-Marika. Träffade dem på Babis restaurant, dit jag rekommenderat dem för en mysig grekisk middag. Sedan delade vi en fishbowl för tre med någon smaskig specialdrink som Vissi snodde ihop. Efter det begav vi oss ner till Arabic Café för ytterligare en drink, för mig en smaskig Strawberry Colada, och vattenpipa med vaniljsmak.Alla rökte vattenpipa utom Jonas, ur honom kom det nämligen ingen rök ut tillbaka! Vilket åtminstone jag tyckte var aningen skoj.

Sitter som bäst och svälter ihjäl, konstaterade att vad än plånboken säger är det nog dags med en riktig måltid nu, annars stiger jag nog inte upp ur sängen på egen hand imorgon. Och det måste jag ju, för Olga kommer!
Den stora problematiken är som vanligt, vad skall man äta? Det finns inget mer deprimerande än att sätta sig på en riktig restaurang ensam, man kan riktigt känna hur alla kikar på en ur ögonvrån och funderar hur i fan hon där är så ensam och övergiven. Men jag är så sugen på dom goda pizzorna dom serverar runt hörnet att jag kanske kan utstå det! Gyros lockar i alla fall inte just nu, vill ha en enorm pizza med champinjoner, tomater, oliver...mmmm!

Babyboom

Såg just på Facebook att en väninna hemma i Ekenäs har fött en son idag. Önskar henne all lycka! Kan dock inte låta bli att fundera, det måste ju råda någon sorts baby boom just nu, varenda människa jag känner har, väntar eller vill skaffa barn. Får mej att känna mej jävligt gammal och grå när unga tjejer blir mammor och jag fortfarande får små rysningar vid tanken på barn. Kan inte för en sekund plussa in en unge i min livsbild på minst två tre år ännu, hellre mycket längre. Men samtidigt, det kommer göra mej till en förbanant ocool gammal morsa när det väl sker. Alla andra kommer ha hippa, snygga, unga morsor och jag kommer vara trettio och knappt orka skuffa barnvagnen framför mej. Nej förresten, bestämde mej för länge sedan för bärsele, men i alla fall.

Kan egentligen inte förstå vart folk har så bråttom, okej, i vissa fall fattar jag ju det. Typ med Petra och Micke var det ju självklart att dom skulle ha barn, dom är som gjorda för varandra och Petra har ju älskat barn sedan vi började i högstadiet. Och det är klart, har man ett stabilt och långt förhållande är det ju naturligt, men ändå, varför skaffa barn i tjugoårsåldern, har man verkligen hunnit självförverkliga sej då?
Vill klargöra att detta inte är något fördömande, eller någon kritik mot unga mödrar, detta är bara min högst personliga fundering kring ämnet. Och såklart ser jag frammemot att bli gudmor till Maja, men det är också den närmaste relationen jag önskar ha till ett barn just nu.


Här i Rodos går allting annars sin gilla gång, skall träffa Jonas och hans flickvän senare för en drink, dom är här på semester. Helt otroligt egentligen så många ur bekantskapskretsen man har träffat här denna säsong!
Igår njöt vi av hemlagad mat första gången på länge, Tina hade lagat linser och tilltugg till oss, otroligt gott!
Dagen har spenderats på stranden, hemma i badrummet med tvätten och en lite väl utdragen siesta som kompensation för den dåliga sömn jag fick i natt, vi har fullmåne här just nu.
Sitter som bäst och dreglar på en gul handväska på andra sidan gatan, den har stulit min uppmärksamhet i några dagar nu, funderar på att gå över och kolla vad den kostar, men egentligen är jag inte i behov av någon ny väska, och min ekonomi är särskilt inte i behov av den utkomsten. Kanske jag kan få Vissi att köpa den till mej som en försenad födelsedagspresent?

Börjar äntligen bli av med viktöverskottet som föräldrarnas besök resulterade i, har levt på småmat de senaste dagarna, förutom Tinas härliga käk igår har det bara blivit mackor, en gyros och enorma rodos persikor som är så söta att dom smälter i munnen. Igår en 10 kilometers länk runt gamla stan och hamnen, otroligt skönt när det blåste svalt! Och nu är det bara två dagar kvar tills Olga är tillbaka på ön!

Windy beach-min nya favorit!

Idag har varit en hurtig dag, steg upp halv tolv, städade och packade mig till stranden. Efter två timmar på Windy beach träffade jag Jonas och hans flickvän som snabbast, för att stämma en ordentligare träff imorgon. Än är besöks strömmen inte slut! Sedan hem på siesta, ner till snabbköpet för att införskaffa diverse hygienpartiklar och sedan ut på en fem kilometers länk runt gamla stan precis i skymningen, kunde inte blivit bättre! Sedan slukade min bok mig totalt, imorgon kommer jag tvingas införskaffa något nytt läsbart. Nu sitter jag på Vissis jobb, dricker en kola och funderar på om man kan unna sej en gyro till kvällsmål?

Man märker att läget börjar lugna ner sig här nu, lite mindre turister. Av ren nyfikenhet tänker jag ta mig ner till Barstreet för att se hur läget är där. Skönt på ett sät, snart får Vissi sluta tidigare om kvällarna, så då har vi kanske tid att ta den där planerade middagen någon kväll. Annars funderar vi på att retirera till Albanien så småningom, i slutet av September kanske.

En av killarna, inga namn nämnda, fick sparken från jobbet igår. Nämnda granne var mycket sur och skylde allting på alla andra, skitboss, dåligt med lön och så vidare, fastän alla egentligen vet att han fick sparken för att han börjat kleptomanisera igen. Resultat av detta är att alla våra sparpengar nu finns i ett bankfack för våran sinnesfrids skull. Kan inte annat än tycka att han är patetisk faktiskt.

Ensamma jag.

Nu har verkligen alla åkt hem. Det har varit otroligt roligt med alla dom besök jag haft, men idag känns den här stan så väldigt tom! Förra veckan farväl till mamma och pappa, sedan ett tårfyllt farväl till syster och Nici, och igår ett aningen mera sansat hejdå till Emilia.

Nu börjar den svåra biten, att ta reda på vilka papper och hur för att få Vissi med till Finland. Inser redan det oekonomiska i att stanna här över vintern. Turisterna börjar minska,och pengar går det varje dag. Idag skall hyran betalas, dit for det 250 euro igen. Sedan är ju inte biljetterna hem så billiga heller, och nog måste jag få mat i magen under åtminståne en återstående månad. Okej, jag vet att jag har varit mera oekonomisk nu när Emilia varit här, vi har ju käkat middag varje dag nästan, men nu får det nog vara slut med det. Matbudgeten ligger från och med nu på 5 euro/dag.

En tröst är i alla fall att Olga snart kommer tillbaka till stan, nästa fredag för att vara exakt! Och igår en intressant schack-match med Pipis. Så inte är jag ju helt ensam och övergiven. Kom hem igår till ett rum helt tänt med levande ljus och musik, mycket mysigt ordnat av pojkvännen. Snart skall jag släpa mej till stranden, alldeles ensam, men det är ju så skönt att bara ligga i solen, och sedan hoppa i vågorna på Windy beach!  Har dessutom införskaffat två bra svenska pocketar som kan fördriva min tid. Första gången sen i julas som jag läser på svenska, känns nog lite underligt!

Gudbarn

Har just pratat med bästisen, och nu är det inte länge kvar fören gudbarnet mitt kommer till världen! Andra september är det beräknade datumet, men kanske hon kommer tidigare? Känns konstigt att vara så långt borta nu när det stora steget skall hända för henne. Men småningom skall jag ta mej tillbaka till Finland, och sedan blir det dop av! Har redan den svåra biten avklarad : what to wear? Det blir vit skjortklänning med leggings. Sedan hade vi det där lilla problemet med skriban, men det tar vi tag i när vi kommer hem, Petra har också lovat att kolla upp det till mej. Känns så otroligt stort dethär. Fick en inbjudan till Vissi att komma på dopet också, förutsatt att man får på honom skorta och slips. Men det skall väl gå att ordna! Vad kan jag annat säga än: Maja, du är efterlängtad! Hoppas allting går bra och hoppas att vi får många fina minnen ihop, lika många som din mamma och jag!

Adjö

Igår var vi praktiska, var ut till Ixia och köpte olja till scootern, kollade runt på stan efter en klänning till det kommande dopet, raggade byxor till Emilia, vilket vi också lyckades med. På kvällen hade vi planerat middagsdejt med syster och Nicolina, som när dom väl infann sej hade två uphittade albaner/greker med sej. Blev en rätt intressant middag. Jag och Emilia åt en grektallrik för två, men Emilia var mycket skeptisk. Jag ger henne enormt cred för att hon i alla fall smakade!

Sedan försvann våra nippertippor tillbaka till sitt hotellrum för att piffa upp sej, och sedan bar det av till Viveur för en drink. Tyvärr inte så mycket folk, och inte bra musik heller, så vi övergav sedan stället för CLO. Där var det rätt tomt när vi kom, men när vi gick var det full rulle. Tog ett tårfyllt farväl av syster och Nicolina, många kramar, pussar och mera kramar. Syster gjorde mej riktigt rörd, med att erkänna att hon saknar mej därhemma, och hon fick mej att lova att komma hem före julafton. Hon till och med erkände att hon gillar Vissi. Inte illa!

Idag blev det sovmorgon, och nu sitter jag och Emilia på Vissis jobb och överväger vad vi skall göra när detta blogginlägget är färdig skrivet. Tror det blir stranden ett varv, för att ägna oss åt lite souvenirshoppingsenare. Imorgon är det Emilias sista dag, och vi har funderat på att hyra en vattenscooter och försöka ta livet av oss själva . Vidare rapportering följer!

Fläktrally mm

Igår spenderade vi våran dag ute i Oasis, njöt av solen och badade i det supersköna (svalare) vattnet. Sedan åkte vi runt halva stan i jakten på en bordsfläkt, eftersom temperaturerna nu har nått såna höjder att det är omöjligt att överleva utan en! Vi åkte stan runt, kollade i alla elektronikbutiker, för att slutligen, i den sjätte butiken, långt uppe vid sjukhuset, hitta en liten effektiv metallsak som räddar min dag. På kvällen åt vi en mysig middag på Indigo i Mandraki, bläckfisk risotto och chiken curry blev det. Emilia iakttog mina sugkoppar med en viss misstänksamhet.
Sedan mötte vi upp syster och Nicolina på Ella Ella, och övervägde att joina dem på barstreet, vilket vi senare sket i, för det är ju inget höjdarställe precis. Har definitivt sett för mycket av det stället denhär sommaren, har inga problem att hålla mej därifrån nu. Så vi åkte runt lite med scootern och tog det allmänt lungt.

Idag har jag kört ett tvättrally, allting är nu på tork, och en väska är färdig att bli nerkörd till kemtvätten, skall ta tag i det nu. Sedan skall vi åka ut till Ixia för att få lite oljepåfyllning i min scooter, och efter det kanske ett dopp?
Ikväll har vi avskedsmiddag med syster och Nicolina, första gången på hel veckan vi fått in dom i gamla stan, vilket framsteg!

Roadtrippin'

Tredje gången gillt runt ön idag, hyrde en Micra CC med Emilia och begav oss ut på vägarna. Eftersom min dator åter satt sej på tvären kommer prickarna och fotona imorgon. Vi har varit i Lindos, åkt åsna upp till Akropoli, och ner tillbaka, badat och haft roligt med Emilias vattendigikamera i St. Pauls beach.

Dessutom, som en notering till alla som funderar på julklappar i augusti ( hur många kan det vara?) så önskar jag mej från och med gårdagen en digisystemkamera för att följa i farsans fotspår, har blivit totalkär i att fota när det faktiskt blir som man vill, vilket det inte blir med min påliliga pocketkamera!

Sedan bar det ner söderöver, en lunch i Pefkos, vart dom faktiskt hade tortillas, jippi! Sedan vidare utmed kusten, svängde av till Apolakkia och införskaffade ett antal vattenflaskor eftersom temperaturen låg på sisådär en 40 grader. Sedan till Monolithos, återigen leka med Emilias kamera, sedan ner till Fournos beach längs med den smalatste, brantaste och mest skrämmande väg jag kört på denna ö, men det var det värt! Vägarna var enorma, och vattnet svalt och skönt. Rusade i blint och fattade att det var stenigt först när jag nästan slog av lilltån. Sedan fann jag mej gott och väl uppspolad på stranden, i ena ögonblicket står man i midjedjupt vatten, i nästa ligger man på rygg uppe på stranden! Det var en upplevelse med sug i magen vågar jag lova!

Sedan krypkörde vi upp tillbaka, tog vägen via Sianna och körde längs med kusten upp tillbaka till stan. Det pågick marknad i Kremasti, kanske man måste åka och kolla in det imorgon?
Nu har vi satt en pizzaslice i magen, fått vårat FB beroende lugnat och sitter och skrapar oss i huvudet över vad som står på programmet näst. Vidare rapportering följer ;) Over and out!

En HELT vanlig Fredag.

Ganska kul, man har just slutat sitt förra jobb och bestämt sej för att ta det lugnt ett tag, och så ploppar det genast in ett nytt jobberbjudande, har man tur eller vadå? Alla säger att det är skitsvårt att få jobb just nu, ändå kan jag nu överväga att jobba som servitris på Vissis jobb, fem timmar per kväll, för en nästan lika hög lön som jag slet röven av mej för på det andra jobbet. Inte illa. Hoppas allting klickar, hade inte haft något emot ett så lätt erbjudande. Här är vi i såna fall två servitriser och två inkastare plus bartender, på ett ställe som är ungefär lika stort som det jag täckte som enda servitris. Och den enda skillnaden i lönen är fem euro. Och då är tidsskillnaden tre timmar! Känner mej hoppfull inför detta!

Annars är allting som vanligt, väntar med spänning på Emilias ankomst imorgon! Hon har varit efterlängtad! Var igår ner till Barstreet en sväng med syster och Nicolina, men det är fortfarande inget att hurra för. Fulla turister, dåliga drinkar, man börjar kunna den melodin by now. Vi var på Big Brother, och dom hade någon typ av danstävling, bästa dansaren skulle få en flaska champagne. BULLSHIT säger jag! Såklart är det den längsta, smalaste svenska blondinen som får flaskan, även om hon inte gjorde något som kan kallas dans på golvet. And HOW did we now it would end like that!?! 
Sedan hann man bara tillbaka till gamla stan så ringer syster och har tappat bort Nicolina, så då får man skicka pojkvännen och hämta henne. Sedan blev det en rätt kul kväll endå, gick med henne, Vissi och Shefit till CLO och battlade några tragiska svenskar som hade gått vilse till gamla stans klubbkvarter. Bra försök säger vi till svenskarna, och kommer aldrig glömma syster när hon härmar svennenas moves, vilken show!!! 

Överaskningar.

Kan konstatera att det varit rätt mycket överraskningar denna sommar, med start i maj då Janne och Nancy ploppade upp med kusinerna. Sedan fortsatte mamma och pappa med överrasknings statistiken förra veckan när dom skrämde skiten ur mej på Local medan jag satt i lugn och ro med Janne och Nancy, som kom  över en dag från Marmaris. Knappt har man hunnit hämta sej från detta, ligger hemma och sover för mamma och pappa åkte tidigt imorse, och vem stövlar in om inte Emmy och Nicolina, helt oanmälda! Den enda jag är beredd på att kommer i övermorgon är Emilia, men med tanke på omständigheterna hoppar väl hon också på mej när som helst.

Datorn är äntligen i skick, det är så skönt! Ska strax springa hem och hämta min USB kabel, så man får in dom sista bilderna från den gånga veckan med mamma och pappa. Vi hyrde bil och åkte runt ön en dag, men en liten skruti bil, man fick pina i trean för att komma upp för backarna, så jag rekomenderar verkligen inte att någon hyr en Hyndai Getz här, den klarar helt enkelt inte kraven. Trots det var det kul att checka pappa när han lekte rally kusk på dom små bergsvägarna, tandpetaren snett i mungipan medan varvtalen steg och steg och motorn lät som en upprörd mikrovågsugn. Massor med mysiga middagar har det också blivit, har nog gått upp 5 kilo minst vågar jag påstå!  
Näst på programmet är att fixa ett telefonkort, ringa syster och se var hon är, fixa fotona, ladda ner lite musik, almänt data och få någon mat i magen. Imorgon skall det bära av ut till Ixia för att få moppen kollad, någon idiot hade fält den medan den stod parkerad utanför gamla stan, med resultatet att styret är snett och gasen inte slår tillbaka till nolläge. Men inget som man inte borde kunna fixa rätt snabbt och billigt, efter vad Dino har informerat mej.
Det var väl det mesta jag hade att rapportera för tillfället, nu är det dags att aktivera sej!

Framtid

The road is long, with many a winding turn... Dom spelar bra musik i lobbyn på föräldrarnas hotell. Agla. Här har jag tillfrisknat från min flunssa, nästan till fullo. Rösten är nästan tillbaka, och äntligen har kroppen kommit tillbaka till en någorlunda normal rytm, så skönt! Har konstaterat att mina dagar som ensamslitande servitris på barstreet är över, och nu tar jag det där efterlängtade som vi alla älskar: SEMESTER! Tanker tillåta mej att bli helt bortskämd och bara njuta av livet ett tag, är det trots allt inte det vi alla måste göra emellan? 
Har kommit fram till ett och annat denna sommar, bland annat att om man har en underbar famn att komma hem till behöver man inte drinkar, charmiga kommentarer och sena kvällar. Om man vill slippa slita röven av sej resten av livet ska man studera. Mitt stora issue just nu. Vad, när och hur skall jag lyckas klämma in plugg? Men jag ska!

Curse my computer!

Min dator är död. Det var en trevlig tid på 3eller 4 år vi hade ihop ( läs: det var en trevlig tid av virus, sterv och icke fungerande kameraaktiviteter). Men nu är det så kört att man inte ens får upp internet fastän man har internetanslutning, inte med modem, inte med någonting. Alla foton har alltså gått i graven med Acer shaisen och kommer aldrig någonsin bli publicerade varken här eller på FB. Jag gråter en skvätt over dom timmar jag kastat bort på Photoshop.Till min födelsedag skall jag alltså önska mej en grön Sony Vaio. Aldrig mera Acer! Kinesiskt skit, om inte ens Mario kan fixa det är det lixom kört!
Annars njuter jag av min andra lediga kväll, även om det kostade mej ett svimningsanfall med näsblod for att övertyga min chef om att jag behövde lite ledigt. Imorgon skall jag försöka vara så mycket människa att jag kommer till jobbet. Blev idag uppväckt av pojkvännen och bjuden på lunch, en jättetrevlig liten garden restaurant, vart vi åt skaldjurssallad och lam juvetsi. Sedan gick jag gladeligen hem och lade mej igen, har inte nagon motivation eller ork till någonting annat, jag vill bara sova. Nu börjar jag sakta känna mej som vanligt igen. Skönt!

Fem dagar kvar av 21

Idag är det den första augusti. Det är fem dagar kvar till min födelsedag, och 113 dagar sedan jag kom till ön. Har jobbat cirka 95 av dom dagarna, och ser verkligen frammemot slutet av augusti och början av september när man får chans att ha ett liv igen. Dagens projekt är att sluka kaffet och dra till beachen. Sedan får man se hur veckan löper,m och hur man firar! Over and out!