Resfeber

Alla som känner mej vet att jag brukar drabbas av resfeber, och rätt tidigt dessutom. Nu har jag hållit mej så här länge, men har nog torkat dammet av kappsäcken och börjat tvätta upp kläder och packa i tankarna. Har planera att ta det sista varvet runt ön imorgon, för dom lovar sol imorgon, annars har det varit mulet två dagar nu, och det skall fortsätta i nästa vecka. Idag kom det till och med några regndroppar!

Igår unnade jag mej en liten födelsedagspresent för dom pengar jag fick av mor och far, eller inte alla, men i alla fall. Eftersom alla parfymflaskor varit halvtomma sedan syster åkte unnade jag mej en liten flaska Calvin Klein, in 2 u. För farliga 30 euro. Tyckte jag var värd det. Sedan gjorde jag slag i saken och köpte en av dom där spraymålningarna jag kikat på varje dag när jag gått ut ur gamla stan. En blå förstås. Bifogar bilden här, för den är så otroligt fin!

Ska tvinga Vissi att köpa kappsäck idag, eller så gör jag det åt honom, för om vi är runt ön imorgon ska det banne mej packas på måndag sen. Och så skall moppen fixas, och Katerina med. Sedan borde allting vara klart för att lämna denna ön för i år.

Relationer.

Har läst igenom hela min blogg, och rättat till en mängd stavfel. Antar att Lisbet och Anne aldrig riktigt nådde fram till mej vad det gäller modersmåls undervisningen. Det märks att man har ändrat som person det här året, från att vara rätt så lättsinnig och naiv förra året i Rodos, till en gles men ganska humoristisk vinterton för att fördriva Finlands vardag, till en mer realistisk och analyserande person denna sommar. Intressant.

Nu är det bara några dagar kvar här i Rodos. Känns fortfarande skumt, men även ganska intressant. Här börjar allting lugna ner sej, och man kan redan känna att det kommer bli en mycket tuff vinter för folk här. Klubblivet har gått i slowdown, och turisterna minskar stadigt. Skall bli kul att få åka till ett nytt ställe. Såklart kommer man sakna alla sina kompisar, Olga och Pipis mest, och det kommer vara tufft att komma till ett ställe där ingen talar engelska, och man själv inte talar ett ord av det lokala språket. Av den anledningen har jag börjat ta albanska lektioner av Vissi. Nu kan jag räkna till tio, förutom ordförrådet av svordomar som man hade från förut. Hans familj kommer komma dit från Italien också, och det är jag rätt så nervös för, att träffa hans familj första gången. Men han har ju redan mött hela min, så det är väl inte mer än rättvist.
Kvällarna börjar bli ordentligt svala här nu, sitter och myser i min peak huppare för tillfället. Men det är nästan samma väder i Albanien, så än behöver man inte frukta kylan. Skönt!

När man läser bloggen trodde man nog aldrig, inte ens jag, att jag skulle sluta som stabil flickvän ett år senare. Men det här är annorlunda mot allting tidigare. Det här är seriöst. Såklart käbblar vi och har våra fighter, men jag skulle inte ens för en sekund kunna dumpa den här killen och dra. Under dom sju månader vi har varit tillsammans och varit sambos har vi kommit varandra otroligt nära. Och han är verkligen underbar. Vi kan skratta tillsammans, flumma och vara otroligt barnsliga, men man kan också ha djupa och flummiga diskussioner med honom utan att behöva förklara allting så ingående, han fattar liksom. Så jag känner ingen större oro inför Albanien, vet ju att jag kommer ha den bästa vän och det bästa stödet med mej.

Älskade syster

Har just pratat bort en halvtimme med syster, saknar henne verkligen. Alla dom där knäppa sakerna man bara kan göra med en syster börjar vara efterlängtade nu. Sedan världens finaste wallpost från henne som faktiskt fick mej att fälla en tår. Bifogar det här för det är för fint för att gå obemärkt förbi:

Usch vad jag saknar dig, Rhodos och allt vad det innebär just nu :( ♥
Önskar att jag vore stenrik och kunde komma ner över helgen eller något, skulle kunna döda för att få ta en frappe hos Vissi, en milkshake på Pueblo, en gyros hos augustinos, gå ut i gamla stan, skaka rumppa på CLO, käka nötter på Viveur, dricka Angel vin på taket, snubbla omkring i gränderna, jaga roskiskatter, bränna gummi med en scooter, simma i medelhavet, få se solnedgången över turkiet, käka pizza i trappan, äta gelatomannens glass, koka pasta och äta ute i trappan, röka 85€ bong, susa omkring i en öppen bil, kasta iskallt vatten på dig när du sover bort halva dagen, jäklas med grannarna, bada på romubeachen, promenera runt gamla stan, shoppa, använda upp dina pengar, vingla hem uppför sokrates, strida om allt och ingenting och skratta tills man nästan gråter.. Saknar hela köret ♥                                               

                                                                                                                    - Emmy Kaunisranta

 Idag har planen uppdaterats igen, det blir trots allt båten, för vi vågar inte riskera 20 dagar inlåst om någon tar honom på bar gärning utan papper. Så Blue Star Ferries till Aten, alltså. Sedan var det väl Patra, och därifrån Albanien.  Har varit duktig igen, tvättat både kläder och handdukar, så att allting borde börja vara rent till avfärden. På helgen skall vi ännu hyra en bil och åka runt ön tillsammans, för det har Vissi aldrig gjort. Så det kommer bli en rolig upplevelse.

Idag spelar dom bra musik på Vissis jobb, för det är våran cd. Klassisk rock, det bästa, Eagles och dylikt.  Vädret är en aning svalare, det är blåsigt, men igår hade vi den varmaste dagen på väldigt länge, man kunde sitta hela kvällen med bara t-skjorta, det var skönt.  Inget mer att rapportera, det var roligt att få nyheter hemifrån, och underbart att höra från syster. <3

 

Förbereder livet i en kappsäck

Har börjat kolla efter flygbiljetter, för tack gode gud har vi nu slagit fast att det blir flyget till Thessaloniki istället för båten till Aten. Vilket betyder att resan nu bara blir en 5 timmars grej, istället för nio timmar på båt och så vidare. Jag klagar inte. Även om min kille är den mest spontana och oplanerande killen i världen har jag sakta börjat förbereda mej för uppbrott. Imorgon skall moppen skrivas över i chefens namn och få sitt vinterhem ordnat. Idag har jag tvättat upp handdukar och diverse småsaker, städat upp skohyllan och putsat och lagt undan det man inte behöver dom sista dagarna. Det enda stora problemet med flyget är att min väska, som någon kanske minns, redan på vägen hit blev utmärkt med en orange lapp med texten HEAVY. Det gick någorlunda smärtfritt, för det var charter. Nu är det stora problemet att inrikesflygen inte är lika snälla med såna saker, så om jag inte lyckas övertala Ervis att ta hälften av mina saker så kommer jag att betala en fet summa i övervikts straff.

Försöker så sakta övertala Vissi att köpa en kappsäck så han har den biten undan, men samtidigt har han så lite saker att han antagligen hade kommit undan med min ryggsäck som enda bagage. Men eftersom jag är i desperat behov av mera utrymme så skall den inhandlas ändå!
Har läst in mej på Albanien, och är ganska lugn över det hela, även om familj och vänner där hemma i Finland har kalabalik i måttliga mängder. Mosses kommentar på FB slog nog allt, så Mosse, jag skall akta mej för dom automatgevärsförsedda bakgårdarna, jag lovar!

Mamma, jag tänker på dig.

Efter att ha fått ett textmeddelande från min mor med en avskedshälsning inför min Albanien resa har jag nu ägnat morgonen åt att ploga igenom HBL:s arkiv och Wikipedia för att få en syn på Albanien och vart jag ska. Och mamma, du kan vara lugn ! 

Albanien är ett stabilt, demokratiskt land, visserligen fattigt, med en majoritet av landets befolkning levande på jordbruk och lägre teknik (58 %) men de har berett sin EU ansökan sedan 2003 formellt avgiven 2007 ( tror jag) , och svar skall fås i slutet av 2010. Dessutom var Albanien och Cypern dom enda länder med en ekonomisk tillväxt i första kvartalet av 2009. Dom är medlemmar i NATO sedan 1 april 2009. 

Lite basic info för dej så du inte tror jag skall till något som liknar Afghanistan. Dessutom läste jag i en artikel att alla albaner nu garanteras visum som tack till dom framskridande EU-behandligarna. Vi borde alltså klara oss lätt, vad än min negativa pojkvän tror.
Så mamma, nu kan du hälsa Janne att han nog inte blir av med mej så lätt! Dessutom är Gramsh ( fotot), som vi skall till, ungefär lika coolt och urbant som Ekenäs. Allting kommer med andra ord vara dött, och jag kommer spendera mina dagar framför TV:n. Du kan andas ut!

Slutspurt

Nu är vi verkligen inne på slutrakan här. Känns både sorgligt och spännande. Att få åka till ett nytt land där man aldrig varit är ju enormt spännande, särskilt som det lär vara lite annorlunda än resten av Europa. Men att lämna den här ön tar alltid emot, fastän inte lika mycket nu som ifjol. Har förstås en lång och bökig resa framför oss, som det ser ut nu blir det båt till Aten, 9 timmar, och sedan buss till Albaninen, 12 timmar. Det andra alternativet som jag föredrog hade varit att flyga inrikes till Tessaloniki, och sedan ta bussen därifrån, tre timmar. Men eftersom Vissi är skitskraj för kontroller och sådant så blir det antagligen båten. Kommer dock vara skitskraj för stop kontrollerna vid gränsen, om dom upptäcker att han inte har rätt papper för Grekland kommer han nämligen få sitta inlåst några dygn, och då vet jag inte riktigt vad jag skall göra. Men vi hoppas på det bästa och håller tummarna att allting löser sej utan problem!

Igår var jag hem till Olgas nya lägenhet, en liten sak med underbar utsikt, hon bor högst upp nu, men trapporna gav mej ett verkligt svindelanfall. Efter att ha blivit spådd i grekiska ödeskort ( mitt öde suger, allting var negativt) så begav jag mej med moppen ut mot Faliraki för att se om jag kunde hitta Horamis. Det kunde jag inte, han har åkt för att avlägga någon examen någonstans. Sedan på tillbaka vägen fick jag ett kli anfall av hjälmen, stannade moppen och tog bort den. Det roliga var bara att han inte startade igen. Så där stod jag vid vägkanten och försökte desperat komma ihåg hur Emilia gjorde när hon kickade igång den. Efter flera misslyckade försök ringde jag tjejen ifråga, som befann sig på firmafest, och försökte få lite praktisk handledning. Till slut ropade jag dock in en passerande kille som fick ta tag i eländet åt mej.  Allting gott som slutar gott.

Idag har jag varit mycket duktig, städat hela rummet från golv till tak, bäddat snyggt som i en hotellsvit, moppat golv, städat garderoben. Stolt! Nu avnjuts en frappé på Vissis jobb, och snart måste man nog få någonting i magen , är enormt hungrig! Hoppas det blir Mama Sofia käk i dag med. Ser frammemot dom sista dagarna här, vi skall åka runt ön, för det har Vissi aldrig gjort förr, och sedan skall vi ta en sista klubbkväll på CLO. Idag ser jag frammemot att gå någonstans med Olga och hennes kille, han är här och hälsar på från Kreta. Imorgon skall jag bada, det har jag bestämt, och sedan skall jag ta en vandring i gamla stan med bara jag och kameran, för inspirationen föll på.

Rapport från en barman ( eller woman)

Då har man varit här på Lithos i snart två veckor. Ibland är det riktigt roligt, och ibland blir jag så förbannad på vissa anställda här när jag får göra dubbeljobb för alla. Ibland tror man att deras största motivering är att sabba för en. Men, behöver man pengarna så biter man ihop och smilar bara.

Annars är allting rätt så lugnt här nu, turisterna börjar minska drastiskt, och det går klart att avgöra vilka dagar vi har cruise ships i hamnen. Men det är samtidigt ganska skönt, livet börjar återgå till det normala, som det var när jag kom, och som jag gillar det bäst. Inga dumma turister som yrar på i trafiken, inga fulla svenskor i sjuttonårsåldern som ser helt klonade ut med sina blommiga klänningar och all stars tossor. Vädret är också lagom, det är varmt på dagarna, men aningen svalare på nätterna. Vi tog faktiskt fram filten igen, det drar kallt från fönstret, men frisk luft måste man ju ha.

Nu är det bara en vecka kvar på jobb, sedan skall vi ta det där sista varvet runt ön, köpa en resväska och planlägga själva färden, packa ihop allt vi har och bryta upp. Känns aningen ledsamt, men  vad kan man göra, det finns ingen möjlighet att göra pengar här på vintern så. kommer sakna så att susa fram på min Piaggio längs med kusten, finns nog inget som ger en sån ro i själen som att se den här staden. Och det kommer göra mej tokig av saknad så fort jag ser lövlösa träd och snö igen, jag vet ju det. Men det är inte så många månader till mars eller april. Jag har ju alla underbara foton att dregla över, och det bästa får jag ju med mej härifrån, nämligen Vissi. Men grekiska musiken kommer det nog att längtas efter så man blir knäpp i kotten.

Nu skall jag hålla tummarna för att vi kan stänga tidigt, åka och ta en drink någonstans!

Ibland tar det bara emot.

Nu är jag inne på andra dagen vart allt bara far åt helvete.Orkar inte göra dubbelt jobb för alla på den här satans baren längre. Jag gillar morgnarna, innan resten av porukkan kommer hit, för när det bara är jag och Vissi funkar allting flyt
ande. Sen kommer Sebastian, och han är världsmästare i att skita ner hela insidan på tre sekunder blankt. Sedan kommer Shefit och lägger sig i precis allting, lämnar saker på hälft och fuskdiskar, så när Maria ser det får jag ta skiten och göra om allting. Underbart!

Annars är väl allting okej, måste få hiva ur mej all irritation någonstans. Inte många dagar kvar nu heller, sedan skall vi ta en sista vända runt ön, och sedan bär det iväg, med båt och tåg och allt vad det ska bli. Det är väl så när man reser med illegala personer, svårt att ta flyget då.
Vädret är fortfarande bra, varmt och skönt, men imorse regnade det faktiskt några droppar, och nätterna har blivit betydligt svalare. Har inte varit och simmat på väldigt länge, men imorgon kanske. Fick ändrade arbetstider, så imorgon börjar jag klockan ett istället, skönt! Skall stiga upp och ta en vända i butikerna på morgonen när det fortfarande är svalt, och sedan kanske ett dopp innan jobbet.

Jag har kommit fram till att min största önskan just nu är att få ett normalt 8 till 5 jobb. Någonstans där man inte behöver ta livet av sej för 30 euro om dagen. Kort sagt; jag längtar hem. Sedan hjälper ju det faktum at jag inte kan vänta på att få träffa min guddotter till också. Skall hitta på någon dopgåva bara, och sedan är jag redo. Hoppas bara att allting funkar med pappersarbetet i Albanien, Vissi är väldigt negativ med det, men eftersom jag varit i kontakt med ambassaden i flera vändor nu så hoppas jag verkligen att det ska gå som planerat. Det är svårt att knalla över gränsen till Finland nämligen.

En annan sak som jag har fått himo på är digital system kameror. Jag ser dem överallt! Sedan Emilia var här saknar jag en fast jag aldrig haft en. Så snälla alla som läser det här, sponsra mej till julklapp!

Tack och hej!

Guddotter!

Igår fick jag den bästa nyheten man kan få, Petra har fått sin bebis och jag har tekniskt sett blivit gudmor! Okej, dopet är ju först senare, men faktum kvarstår! Min chef kollade lite skumt på mej när jag började pipa och skutta runt, men sedan lånade han ut sin telefon så jag kunde ringa bästisen! Oj, jag är så glad, det pirrar sådär tufft i magen, och jag kan knappt vänta på att få träffa dem!

Annars knallar allting på här på Rodos som det brukar, trivs superbra på nya jobbet, och skall verkligen slita så att jag har en chans att få komma tillbaka i vår! Lönen är shcyst, mycket bättre än på Barstreet, det är ett som är säkert! Nu sitter jag och väntar på att Vissi ska sluta, så att jag äntligen kan få min födelsedagspresent, en månad och fem dagar i efterskott, men endå! Sedan grubblar jag på om det finns någonstans i gamla stan som man hade kunnat köpa leggings, skulle inte orka ut på stan, när man måste lämna moppen vid porten när man kommer tillbaka, det är bara så irriterande!

Vädret är fortfarande underbart, det är sisådär 30 grader varmt, men kvällarna och morgnarna börjar bli aningen svalare, med grekiska mått då! Har inte varit och simmat sedan Emilia åkte hem typ, borde nog göra det någon dag sa jag kan avge rapport på hur varmt vattnet är. Nu är det bara sisådär 20 dagar kvar sedan skall vi börja bege oss mot Albaninen, och slutdestinationen är nog Finlannd, även om jag inte vågar uttala mej så mycket om det ännu! Ser frammemot att få komma till Ekenäs och träffa alla bekanta ansikten, familjen såklart, farmor och farfar ar efterlängtade, speciellt så här i födelsedagstider. Och Janne och Nancy, fastän det inte är så länge sedan jag såg dem, och kusinerna! Fast jag vet ju att jag kommer tröttna efter en vecka eller två, men vill i alla fall visa upp älendet till Vissi. Fast jag hade inte haft något emot att spendera hela vintern i Albaninen heller. Men måste nog hem och plåga familjen lite. Man får se vart det bär av!

Lördagsfilosofi.

Eftersom jag helt missade det faktum att det var fredag igår får jag väl göra mej själv stolt med att jag vet att det är lördag idag! Frågan är vad man skall hitta på? Uppslagen känns inget lockande, eftersom jag måste infinna mej på jobb klockan 8 imorgon bitti. Ush, varför skulle jag åka på öppnings skiftet? Nåja, med min rådande ekonomi har jag uttryckligen inte råd att klaga! Imorgon åker Shefit, kommer kännas lite tomt utan honom, av alla våra grannar och kompisar är han nog den jag står ut med bäst. Hoppas verkligen allting löser sig för honom i Sverige.

För att hoppa från en sak till en annan, så är jag hungrig. Men har egentligen inte ork eller energi att fixa något käk. Dessutom har jag gått och varit sugen på crepes hela veckan, kanske jag skulle göra slag i saken idag? Känner mej onödigt fin för att sitta och mögla på Vissis jobb hela kvällen, lite måste man ju ut och spatsera i sin ensamhet! Älskar mina gråa baggybyxor från Tally Weijl, och toppen, och hupparen! Kommer sakna den butiken enormt! Finns ingen motsvarande hemma i alla fall.

Igår var vi och såg Step Up 3 i 3D på bio med Olga, Kristi och Ida. Den var grymt bra vad det gällde musiken och dansen, men dom hade liksom glömt att binda ihop allting med en bra story, så lite mer hade det funnits att önska. Men själva 3D upplevelsen var fantastisk, det var som om dom hade dansat framför en, inte långt borta på bioduken!
Har föräslkat mej i the Body Shop, dom har helt underbara produkter, och här har man ju råd med dem, hemma i Finland är dom skitdyra. Köpte en body parfume oil med vaniljdoft, helt underbar! Och ett jordgubbs läppglans, är helt addicted to båda redan!

Slut på friheten.

Imorgon ska jag första dagen på jobb, lära in kaffemaskinerna och så vidare.Fast i princip vet jag ju hur allting fungerar, så mycket tid som jag har spenderat här denna sommar. Det som är absolut skönast är att man snart får in lite pengar igen, börjar kännas aningen småsurt att lyfta från det magrande bank kontot. Och med våra beräkningar på biljetter Rodos-Athen och från Athen till Albanien och från Gramsh till Tirana för dokumenten, och i något skede till Finland, så är det verkligen inte fel att tjäna lite sista minuten pengar!
Vilken tur att vi i alla fall kan bo gratis medan vi är där! Ervis föräldrars hus står till förfogande, tomt som det ju är, med alla lyxartiklar som tvättmaskin, vilket jag inte kan säga hur mycket jag saknar! Dessutom skall det bli spännande att upptäcka ett nytt land! Fast min albanska är riktigt usel, kan bara svära och säga tack...

Idag har vi varit med Olga och kikat in biograferna, dom visar Step up 3 i 3D, så vi ska försöka få biljetter tills ikväll, men det var premiär igår, så det kan vara ganska svårt. Hoppas i alla fall, det hade varit roligt, dom är alltid så bra! Och i så fall blir det min första 3D film.
Vädret har blivit svalare, men jag klagar inte, efter 5 månader med cirka 40 grader i dagstemperatur känns 25 grader underbart skönt!

Måste ännu skriva det, fastän det är helt ovidkommande, men vi har spenderat en hel del tid på Flou med Olga, och jag bara måste poängtera att deras WC är ett underverk! Och jag vet att min far hade tagit en bild av det, så pappa; den här är dedikerad till dej!

A girly moment.

Det är skumt hur mycket saker man kan göra med en tjejkompis. Känner mej som värsta tonåringen, sådant här gjorde säkert alla andra med sina tjejbästisar när dom var fjorton. Älskar att shoppa med Olga, sjukt roligt hur lika smak vi har, igår flätade vi in likadana braids i håret, örhängen har vi redan likadanna, plus ett ljuvligt halsband, som vi fick varsitt av Pipis. Har avnjutit kaffen på Flou nästan varje kväll. Det roliga i kråksången; det är september nu, rökförbudet inomhus har trätt i kraft. Hur löser man ett sådant problem? Jo, man gömmer en pappmugg med vatten bakom miniatyr reklamskyltar på bordet och säger åt kunderna att ligga lågt med rökningen. It's so very greek!  Köpte världens ljuvligaste gråa baggy byxor igår, sitter och pyser i dem som bäst. Älska klädstilen här nere!

En annan sak som vi inte älskar är byråkrati! Ser inte frammemot allt pappersarbete som ska tas om hand så fort vi kommer till Albanien. Läste just på Migrationsverkets sidor att ett uppehållstillstånd i medeltal tar 209 dagar att få igenom, and that's just great! Jag kommer sitta i Albanien i maj ännu! Men, det finns ett ljus i mörkret. Detta är Balkan, för alla regler finsn det smarta kryphål, tack gode gud!

Pratade just med Petra och Micke, och är spänd av förväntan för när gudbarnet skall ploppa ut, den beräknade dagen är idag, men allting är lugnt än så länge. Jag kommer hoppa till varje gång telefonen ringer, för då vet jag att nu är det hänt! Här i Rodos börjar det sakta bli svalare, man får dra på sej något långärmat på kvällarna, och det är inte längre för hett för att ha jeans eller byxor, vilket ju är ganska skönt som omväxling, man har hunnit tröttna på minikjolarna och shortsen redan!

A rainy day

Idag är det nästan dåligt väder. Dåligt definieras som att det inte är stekhett, man kan se moln på himlen och man blir påmind om att det finns någonting som heter regn. Inget regn ännu dock, men jag hade inte klagat om det kom en skur mot kvällen. Utom att scootern blir värdelös vid dom mängder som det regnar här.
Planerar att våga mej ut ett varv på stan senare, till Tally Weijl för att kolla in höstkläder. Borde dessutom köpa en huppu till Vissi, men det är svårt att hitta något nice här. Ser frammemot att shoppa lite i Albanien, dom har ju betydligt lägre valuta så allting blir billigare där. Till exempel kan man köpa en Bacardi cola på krogen för 2 euro, med äkta Bacardi, märkväl. Jag vet att jag gillar det! Skall försöka inhandla ett par representabla skor till dopet där.  Men tills dess lär vi nog behöva lite varmare kläder än minishorts och toppar, så måste väl lösa den värsta krisen på plats, för sen vet man aldrig vart det bär av!