Nu är det bara några dagar kvar här i Rodos. Känns fortfarande skumt, men även ganska intressant. Här börjar allting lugna ner sej, och man kan redan känna att det kommer bli en mycket tuff vinter för folk här. Klubblivet har gått i slowdown, och turisterna minskar stadigt. Skall bli kul att få åka till ett nytt ställe. Såklart kommer man sakna alla sina kompisar, Olga och Pipis mest, och det kommer vara tufft att komma till ett ställe där ingen talar engelska, och man själv inte talar ett ord av det lokala språket. Av den anledningen har jag börjat ta albanska lektioner av Vissi. Nu kan jag räkna till tio, förutom ordförrådet av svordomar som man hade från förut. Hans familj kommer komma dit från Italien också, och det är jag rätt så nervös för, att träffa hans familj första gången. Men han har ju redan mött hela min, så det är väl inte mer än rättvist.
Kvällarna börjar bli ordentligt svala här nu, sitter och myser i min peak huppare för tillfället. Men det är nästan samma väder i Albanien, så än behöver man inte frukta kylan. Skönt!
När man läser bloggen trodde man nog aldrig, inte ens jag, att jag skulle sluta som stabil flickvän ett år senare. Men det här är annorlunda mot allting tidigare. Det här är seriöst. Såklart käbblar vi och har våra fighter, men jag skulle inte ens för en sekund kunna dumpa den här killen och dra. Under dom sju månader vi har varit tillsammans och varit sambos har vi kommit varandra otroligt nära. Och han är verkligen underbar. Vi kan skratta tillsammans, flumma och vara otroligt barnsliga, men man kan också ha djupa och flummiga diskussioner med honom utan att behöva förklara allting så ingående, han fattar liksom. Så jag känner ingen större oro inför Albanien, vet ju att jag kommer ha den bästa vän och det bästa stödet med mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar