Dag 8- Ett ögonblick.

Det enda ögonblick som framträder riktigt starkt hos mej när jag ser orden "a moment" är första gången jag och syster var där i Rodos, helt på egen hand. Den helt drogande känslan att vara vi systrar ensamma och helt förbannat fria på det ställe vi älskar mest. Glädjen drog genom kroppen och gjorde åtminstone mej helt vild och sprallig. Känslan när vi svepte fram på scootern utan hjälmar med håret flaxande i vinden, ut till Kalithea och skrattade åt det faktum att vi kunde göra det uran hjälm. Hur vi skrattade åt oss själva när vi typ kom till Lindos istället för till Kalithea. Hur vi fick en överdos spänning när vi nästan körde in i en sportbil. Alla skämt som hoppade ur munnen skrevs ner på Rodoslistan, som aldrig kommer glömmas. All god mat vi proppade i oss, hur vi gick vilse i gamla stan, skallade varandra på ett dansgolv någonstans helt på grund av ett otimat move på dansgolvet och hut vi snyftade när vi åkte hem. Ett ögonblick som kanske påverkade i alla fall min fortsatta karriär på ön. Det var i alla fall där kärleken slog till på riktigt, bedövande, vild och livslång. Kärleken till Rodos.

Förutom att drunkna i minnen och helt transformera mej till Rodos kan jag rapportera att jag ådragit mej flunsa. Halsen gör förbannat ont, näsan rinner, kroppen ömmar och jag är trött, trött, trött. Det behövdes verkligen inte, jag har tillräckligt att stå i och oroa mej för utan att bli sjuk nu också. Nåja, har alla andra på jobbet haft det så är det väl min tur också.

Dag 7- Min bästa vän.

Min bästa vän är nog Petra. Jag har känt henne sen jag var tretton, och vi är verkligen så nära. Vi kan prata om allting, och hon har alltid precis dom rätta råden att ge. Vi har haft en miljon gräl med varandra, men minst lika många roliga och minnesvärda upplevelser tillsammans. Känner mej otroligt lyckligt lottad att ha en sådan bästis. Och såklart minst lika tacksam för alla andra nära och kära!

På tal om Petra så var det första gången på läge jag träffade henne i Ekenäs igår. Och nu har mina föräldrar även träffat min duddotter Maija. En verkligt bra dag som avslutades med en chill kväll hemma i soffan. Och trots att allting är näst intill perfekt vaknar jag med kramp i magen mitt i natten och vet ingenting om någonting. Saknar Rodos/Albanien det första jag gör när jag slår upp ögonen. Hoppas någonting händer snart, ingen skillnad vad, bara någonting. Hatar att leva i vänta och ovisshet. Idag skiner solen trots allt, och det är bara -3 grader. Så kanske man borde ta sig i kragen, städa och gå ut och gå. Försöka njuta av vad Finland har att bjuda på. Försöka duger ju.

Dag 6- Min dag.

Idag har varit en rätt seg dag. Gråmulet väder och en kall blåst, men tack gode gud inte så många minusgrader. Dagen har ändå sölat sej fram, ända tills klockan fyra. Nu är jag allmänt slö, skall köra in syster till stan och sedan ta en tupplur om jag får någon sömn. Planerna är nämligen att vi ska ta en sväng till Fé ikväll, om energi ännu finns efter bastu och Enchiladas, vill säga. Det bästa med den här dagen är att det är fredag. Och det är min namnsdag. Stolt firad med en grön tikkari av Milla och en fika med pappa efter jobbet. Och vårat brev har äntligen kommit från Albanien. Det är nog en bra dag nu när jag tänker efter!

Dag 5- Hur jag definierar kärlek.

Äntligen en lite djupare rubrik så man kan låta sig inspireras igen. Jag definierar väl kärlek på ett ganska gammaldags vis. Eller, vi kan säga det så här; om man upplever äkta kärlek slutar man inte i dagens stigande skilsmässostatistik. Däremot har jag inte alltid trott på kärlek, eller att det finns en menad person för oss alla. Är fortfarande inte säker på att det finns någon för alla, men är däremot säker på att det finns en för mig, och han är hittad. Jag tror man ganska långt blir influerad av sin hemsituation i sin åsikt om kärlek. Jag kan ju skatta mej lycklig, mina föräldrar sitter fortfarande i samma hus och tjatar på varandra, efter 25 år. Och det är ju en hel evighet, liksom. Starkt jobbat!

Annars rullar saker och ting på här som vanligt. Det är kallt, det är bilar och det är så mycket vardags mys som man kan få plats med. Och imorgon är det fredag. Tänk att så små saker kan göra så stor skillnad.

Dag 4- Vad jag åt idag

Vilken korkad rubrik. Vem kom på den? I alla fall åt jag kycklingsoppa på lunchen, och spaghetti ala Visi efter jobbet. Samt några Dominokex på kaffepausen.

Eftersom dagens rubrik lämnade övrigt att önska kan jag väl ge en allmän lägesrapport också. Den här veckan är nästan lika kall som den förra, och en aning seg fiilis på jobbet eftersom alla pirrar på allting. Det går väl över hoppeligen. Var just på en kaffe med syster och Visi, riktigt trevligt att göra nånting med syrran, det var ett tag sen sist. Nu har jag inte så mycket mer att rapportera, ska få kvällsmålet serverat av min älskling och se ett avsnitt Simpsons med syster.

Dag 3- Mina föräldrar.

Såklart har jag en mamma och en pappa. Det har vi ju alla. Ibland gillar jag dem inte alls, ibland går dom för sej, och har man varit borta riktigt länge är dom till och med högt uppskattade. 

Min mamma är ett riktigt knepigt kapitel ibland. Men det rår hon nog inte för, snarare är vi nog alldeles för lika för att kunna existera sida vid sida. Hon är högljudd, dominant och tar plats. Jag är högljudd, dominant och tar plats. Ni fattar ekvationen. Men ett stort plus ska hon ha för att ha uppfostrat oss till något sånär normala, sociala och aktiva personer. Det kan inte ha varit det enklaste. 
Min pappa är lite svårare att komma nära tror jag. Men när man väl gör det är det en rolig, rätt tystlåten och smart person man lär känna. Man kan snacka om nästan allting med pappa. Fast ibland håller jag inte alls med i hans Principer. Han är kul, kreativ och kan laga mat. Samtidigt är han väldigt envis och en riktig butterix när han slår den sidan till. På det stora hela tror jag inte jag hade velat byta ut dom. Inte alltför ofta nuförtiden, i alla fall. Man börjar upskatta vad man har mera för varje år som går tror jag.

För att inte glömma vardagen måste jag ju rapportera att vi hade en trevlig lördagskväll i Kaunisrantas sällskap. Med god mat, underbar dessert och några fina hemdesignade smycken. Idag är stämningen aningen lägre, Visi är halvkrasslig och jag har ägnat dagen åt en länk och städning. Nu återstår bara dammsugandet.

Dag 2- Min första kärlek

Eftersom jag fortfarande har inspirationen i behåll kommer här andra dagens rubrik från listan.

Min första kärlek var nog redan på dagis, om vi är rent bokstavliga och inte så pretentiösa. Jag var kär som fasen i den söta killen med bruna ögon, här kallad F. Jag lekte med honom varenda dag, och den där förtjusningen höll i sig tills jag fyllde nio tror jag. 
Skall vi däremot vara lite mer vuxna av oss och prata om riktigt kärlek är det väl lite krassare. Jag var den där personen som blev hiskeligt förälskad i personer jämt och ständigt, men när någon frågade mej nästa gång hade jag redan bytt objekt. Den stora Förälskelsen var nog när jag var nitton år, och på egen hand i Grekland första gången. Låt oss bara säga att den dök upp en gud med stora bruna ögon och ett underbart leende som fastnade länge i tankarna. Men som med alla första kärlekar gick det fort över. Även om det lärde mej en sak eller två. :)


Annars har vi idag en underbar lördag, kallt men vackert väder. Har spenderat dagen med Visi i stan, fikat, käkat kebab och träffat Beri. Nu är förberedelserna igång för att åka till Langasstate och träffa resten av klanen!

Dag 1- Presentation

Hittade den här listan på en bekants blog, och tyckte den var oerhört charmig och inspirerande. Så därför tänker jag vara en skamlös copycat och spendera 30 dagar åt att prata om mej själv. Kul omväxling, eller hur? :)

Så här kommer en liten officiell presentation av mej. Namnet är Jessica Maria Kaunisranta. Jag är 22 år gammal och huserar för tillfället i Tenala city hos mina föräldrar. Tragiskt, I know. Efter att jag gick ut gymnasiet år 2008 har jag arbetat på Assistor, spederat två långa säsonger i Rodos med omnejd, för att återfinna mej själv här, tillbaka i kölden, tillbaka bland bilarna. Men såklart skall jag tillbaka till mitt personliga paradis! Utöver det är jag en rätt positiv person med ett ganska häftigt temperament. Älskar musik, dans och fotografering. Och att resa såklart. Samt ett lagom intresse av bilar. Det jag brinner för just nu (förutom Grekland) är min personliga ekonomi och kärleken, haha. 

Om någon annan blir nyfiken så är hela listan här nedanför. Fast oöversatt.

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Tiden går så fort.

Snart har Visis alla tre månader i Finland tagit slut, idag är det jämnt en månad kvar av visumtiden. Hoppas vi får allt pappersarbete undan i februari ännu. Den här veckan har också gått ganska fort, även om en del dagar i sej känts oändliga. Iskallt har det ju varit hela veckan, så nu hoppas jag att köldknäpparna är över för den här vintern. Vår snälla vår, kom!
Otroligt skönt med helg skall det bli. Inga speciella planer för ikväll, syster kommer hem från Abikryssningen, bastu och Tortillas samt nya avsnitt av Vampire Diaries. Kan bli en helt bra kväll. Imorgon lite kvalitetstid med Visis, och senare på middag till andra halvan av klanen Kaunisranta, det vill säga off to Langansböle.
Har också gått och fixat en ny pannlugg plus kortklippt till mej i veckan, och är supernöjd över det! Idag en sådan där extrem dag av längtan till Grekland. Till att kunna fixa håret, dra på jeansen, t-shirten och rocken och bara knalla ut. Utan att frysa.

Finally: en ny dator!

Har idag lyckats med den otroligt uppiggande bedriften att införskaffa en ny laptop. Den är bra, så här långt finns inget program rätt installerat på grund av mina skills, men det löser sig. Snygg design på nya Windows i alla fall, och snabb som sjutton. Tråkigt svart men med en superskärm. Jag är nöjd! Hoppas den lever lika länge som den förra, då kan jag pusta ut i sex år nu, och börja om från början med systemkamera-insamlingen.

Annars har helgen förlöpt för fort, men på ett positivt avslappnande sätt. Spenderade fredagen med att njuta hemma av Dagobergs-mackor, bastu och en film. Lördagen var vi och yrade i stan, gjorde Kungsgatan osäker och så vidare. Idag en sväng till Helsingfors. Hade stora planer på att visa upp huvudstaden för Visi, men det blev mestadels gjort genom vindrutan, eftersom minus tjugo grader lät avskräckande. Ett varv runt Uspenski katedralen och domkyrkan samt president slottet blev det i alla fall. Hoppeligen kan ni få se bilder på det imorgon, om alla fotoprogrammen installerar sej som de ska.

Nedslående fakta

Har kommit fram till att jag förstår mej på farsans dator. Det var ungefär det enda positiva idag. Med risk för att låta oerhört klichéig, så har det just gått upp för mej hur hemskt dyrt allting är i det här landet. Pengarna bara försvinner. Hur skall jag lyckas samla ihop till allting jag behöver, eller rentav är i desperat behov av för att fixa min närmaste framtid? Det går inte! Glömda är tyvärr planerna på en kamera. Och bitter är jag för att andra har såna saker och inte uppskattar dem. Som typ någon fjortis som drar med en topp kamera till krogen och riskerar den genom att ha den liggandes på dansgolvet. Livet är inte rättvist!
En ny laptop måste dock införskaffas, kan inte klara mej utan det! Min lilla rosa kamera får uppfylla mina behov så länge. Men även om vi drar åt svångremmen rejält kommer vi ligga risigt till, och det ganska snart. Det är ett obehagligt faktum som jag helst hade blundat för ett litet tag till. Tycker inte om när slaker slår ned med blixtens kraft från en någorlunda klar himmel. Jag menar, hur klarar alla sej? Hur upprätthåller vi egentligen vår välfärd med dom krassa löner och den dyra levnadsstandard vi har? Jag får det inte att gå ihop.

Walking on water och ny laptop.

Idag en skön söndag med ljuvligt väder. Tog Visi och syster och åkte in till stan för en långlänk på isen efter att ha sett Twilight-Eclipse imorse. Vi var duktiga och knallade ända ut till Högholmen och tillbaka. Några fina foton lyckades jag också knäppa av, med min lilla rosa kamera. Med min enda kamera för en lång tid fammåt, som det ser ut just nu. Har med sorg i hjärtat konstaterat att det nog är första prioritet att köpa en ny laptop, även om jag gått och dreglat på en kamera så länge. Men har ödet bestämt att den gamla skulle klappa ihop just nu så är det säkert meningen att kameran skall vänta. Tyvärr. Dags då alltså att börja rota i djungeln av laptops för att hitta ett prisvärt alternativ som klarar mina behov, och helst är resevänlig också. Kanske borde ta en diskussion med dataproffset Micke?Strax skall den nya bastun testas, och lasagnen är avnjuten sedan länge. Så skönt med en bra söndag! Den var efterlängtad! Synd bara att den kröns med en mindre trevlig arbetsvecka på kommande. Men vad gör man inte för dom där små slantarna!
Har dessutom fått glada nyheter från Grekland, allting knallar på där också. Och snart skall vi börja kika med jobbmöjligheter och så vidare, polarna håller utkik redan. Oj vad jag längtar!
Flera dagar som denna kunde vara riktigt underbart!

Dålig timing.

Ytterligare en gråmulen, deprimerande helg har infunnit sej. Vädret är så äckligt att jag är riktigt förvånad att jag kom ut på länk idag. Måste varit en högre grad av uttråkning än vad till och med vädret kunde hindra. Igår en helt kul bowlingkväll med Syster och Co. Sedan en sväng till Fé. Graden av uttråkning och deppighet nådde oanade höjder.

Idag en frenesi dag, halva huset städat innan rastlösheten lade sig tillräckligt för att man skulle känna sej normal. Allting känns spännt just nu. Har ingen aning om vart saker och ting ska urarta. Jag saknar Albanien, jag saknar Olga, jag saknar Rodos. Jag saknar att vara mej själv. På riktigt.

Eftersom min laptop med en skrämmande precision har pajat just i en dålig ekonomiperiod skriver jag det här från pappas maskin. Följderna av det är att några bilder av mej kommer inte publiceras på länge. Ungefär så länge som det tar att komma över att digikameran återigen gled mej ur händerna precis på mållinjen, och en ny dator istället bör införskaffas. Kunde det bli mycket värre? Tack gode gud för att jag placerade över all musik och alla bilder på den nya hårddisken jag köpte i förra veckan. Bra timing, nästan skrämmande med vilken precision datorn klappade igen efteråt. 

Och till följd av att min pappas maskin hatar mej får detta inlägg tydligen vara okursiverat och oprytt över huvud taget. Nått mer som kan gå mej emot eller?!?