Ännu en helg.

Då var det här veckoslutet i princip undan. Spenderade gårdagskvällen med Nici och Babo. Kikade aningen natturnering, fikade på Busters och shakeade loss på Fé. Det var kul, och skönt som fan att vara nykter och köra. Aningen show av fyllona på Fé, men det är nog en bra ide att krypa nerför trapporna om benen inte bär. Synd att dom inte blev utslängda bara, ibland undrar man om portsarna är blinda eller vadå?

Idag var det aningen deppigare, mamma åkte in till sjukhuset inatt, så nu ska vi åka och hälsa på henne. Och Emmy är i Hangö, så här är tyst och lugnt, aningen för tyst för min smak. Inget toppenväder heller, halvmulet men plusgrader. Och imorgon bär det av till jobb igen. Hoppas vi får göra mycket övertid den här veckan, jag behöver spara in till Albanien biljetten! Så jag inte behöver sitta här och sakna Visi, utan kan åka dit och göra något åt saken. Men först skall det avnjutas lamm, som är på dagens meny. Blir väl middag på tumis med farsan som det ser ut nu.

Saknad.

Sitter hemma och slölyssnar på musik, allt gammal och gott med anknytning till mitt paradis. Har skrivit ansökningsbrevet till Novia och sakta börjat plocka ut foton till portfolion, men uran större entusiasm. Blir bara deppig av att sitta och titta igenom bilder från alla goda stunder i livet. Och här sitter man ensam, deppad och uttråkad på en lördag. Vardagarna går lätt, man fokuserar på jobbet och har folk omkring sej jämnt. På veckosluten sniglar tiden förbi och man hinner tänka för mycket och alla brister blir så klara i frånvaron av rutinerna. Även om jag kom in, hur länge skulle jag orka med att stiga upp i köld och ta mej till skolan i regn, rusk och mörker? Inte länge. Saknar totalt motivation för allting som har med det här landet att göra. Finns bara en sak som återstår; vinna dom där 7,5 miljonerna i morgon så jag slipper tänka mera.

Saknar också Visi så jag håller på att bli knäpp redan. Tröstshopping och städning hjälper inte så värst länge, så det är väl bara att börja söka biljett och åka dit. Skall försöka jaga bort deppigheten med Emilias sällskap i kväll. Fast när jag tänker på saken blir jag bara avundsjuk, hon har redan beställt sin biljett till Rodos. Måste ha överfört en del av min Rodoskärlek på henne när hon var där.

Om reklam och annat onödigt.

Har suttit och slötittat på tv och kommit fram till att reklam egentligen är oerhört konspiratoriskt. Dom försöker hjärntvätta mej, jag bara vet det! Först kommer det en massa reklamer om nikotinplåster och sådant, sedan kommer det i nästa sekund nikotinpåse-reklamern; "när du inte får eller kan röka". Där har vi två motstående reklamer inom loppet av en minut. För att inte tala om bindor vs. tamponger, eller om vi ska ta Bisolvon eller Terracough när vi har hosta. Jag orkar då rakt inte se en enda reklam till idag, så jag gömmer mej på rummet med min bok resten av kvällen. Och för att gå alldeles säker från all reklam skall jag såklart använda alla ovanstående-och det samtidigt.

För övrigt blåser det, och dåligt väder utlovas till imorgon. Jag hatar att vara utejobbare när dom lovar sånt. Idag är också en sådan där dag då jag är ypperligt motiverad i min hjärna. Hittills har jag bestämt mej för att i fortsättningen käka lättlunch, inte äta godis och träna mera. Samt vinna den där miljonen på helgen, och  varför inte rädda världen när jag ändå är igång? Ni fattar. Det är dags att dra täcket över huvudet och hålla koll på chokladmonstret inuti mej imorgon.

Dagdrömma.

Idag har jag ägnat mej åt den upplyftande, underbara och orealistiska tanken att jag skulle ta hem sju rätt på Lottot i helgen. Jättepotten går loss på hela 7,5 miljoner, så klart man börjar drömma om vad man kunde göra med dom små gosingarna. Så där satt jag i min corolla på väg från hamnen, och fantiserar om den där underbara gula öppna Porshen med bose sound och turbo som jag skulle köpa. För att fortsätta gick tankarna till att shoppa hejvilt, slänga ner en bag i den öppna bilen, ta ett stycke syster i framsätet med bra musik och bilresa till Medelhavet. Köpa en häftig lägenhet och sedan bara resa dit nosen pekar, se alla städer, lära känna nya människor, bada, snorkla i Röda havet, käka pasta på en italiensk restaurant, se Rom, dansa tills solen går upp... Någonstans där vaknade jag upp av att det lös rött i porten. Porten som jag just körde igenom vill säga. Kände mej smått förlägen och inte så lite uppväckt, trots att jag varit vaken hela tiden.

Nog om det. Idag har vi haft ett underbart väder, cirka 5 grader varmt och sol, det var inte en dag för tidigt! Har varit duktig och skickat in lite ansökningar till skolor, även om motivationen och besluten är på samma nivå, det vill säga oexisterande. Har precis pratat med Visi, allting verkar vara tråkigt men bra där i Gramsh, super väder har de i alla fall med varmt, varmt, varmt. Är lätt avundsjuk och har så smått börjat spana in biljetter för något passligt datum i April så man kunde åka dit. Är lite stolt över mej själv också, drog en 7 kilometers länk med pappa efter jobbet, så nu är det duschen som gäller och sen en bok och duns i säng!

Och till helgen skall Lotto såklart lämnas in! ;)

Dag 17- Mitt favoritminne.

Återigen kommer här en ramsa om Rodos. Bästa minnet, liksom bästa ögonblicket är och förblir med syster i Rodos, alla gånger vi varit där, men speciellt den där våren före studenten 2008. En vecka av syskongemenskap, på ön som kan kallas vårt andra hem. Att bada i medelhavet, köra vilse på scooter, festa i gamla stan, reta folk på barstreet och allmänt ha en miljon slöa och slappa stunder med syster, vad kan vara bättre än det?

För övrigt är jag tillbaka på benen idag, magsjukan gav med sej i går kväll och jag börjar sakta känna mej som en människa igen. Solen skiner, det är relativt varmt, sisådär 3 grader. Inte som i Tirana igår dock, Visi hade haft 22 grader varmt i mars, det är ju helt underbart! Huset känns fortfarande tyst och tomt. Skall bedöva känslan genom att ge mej i kast med en storstädning som ska börja i klädskåpet. Har på känn att jag konmer städa mycket framöver. Hoppas syster kommer hem så småningom så man får lite underhållning.

Tuffa tider.

Den här dagen är tidernas sämsta dag. Inte nog med att Visi åkte igår, idag vaknar man med någon form av ilsket magvirus, som nog inte är tack vare gårdagskvällen på Fé. Och alla som känner mej vet att magsjuka gör mej paranoid, schizofren och helt jävla panikslagen.
Det snöar, ingen skämmer bort mej när jag ligger här och är ynklig, och bara tanken på att det säkert är minst fyra veckor innan jag får se Visi igen gör allting rätt så outhärdligt för tillfället. Bara det faktum att laptopen är ledig hela tiden är underligt, och ingen spelar shack i vårt kök mera. Det var konstigt tyst vid matbordet, okej, inte för att jag deltog så mycket men. Ligger mest i sängen och snorar, rusar på toa och försöker läsa en seg deckare. Hela stämningen var sorglig här på torsdag kväll när pappa tog fram kameran och gjorde lite roliga bilder, men sedan kom farväl talen. Och jag lipade. Tror pappa är den som kommer sakna Visi näst mest efter mej, även om han var mest skeptisk i början.

Försökte lätta upp stämningen i går efter att vi hade kramats och pussats i en halvtimme på flygplatsen, så syrran och jag åkte till Jumbo och tröstshoppade lite. Sedan firades Nicis födelsedag på Fé. Försöker hålla tankarna och deppigheten på avstånd, men idag är det svårare. Men det var faktiskt rätt kul, men tomt som fasen, speciellt när någon frågade efter Viss. Tror det blir lugna puckar framöver, spara så mycket pengar man kan så man kan åka dit och hälsa på så snabbt som möjligt. Och kanske man får far och syster med sej denna gång. Det kunde vara intressant!

Foton: Harri Kaunisranta

Två dagar kvar.

Avbryter list grejjen för en dag, eftersom deppigheten går för djupt idag. Nu är det bara två dagar kvar tills Visi åker. Vad ska jag göra sen? Det finns så många alternativ, men inget riktigt bra. Skulle kanske mest av allt villa åka tillbaka till Rodos, men vet ju att syster är fast här i Finland, och utan Visi skulle inte Rodos vara sig riktigt 100% likt. Men kan ändå inte acceptera tanken på att sitta här hela sommaren, kasta bort ett halvår, och framför allt en sommar på Ekenäs, det känns som självmord. Man får se hur det går med arbetskontraktet, förnyas det är det väl ett tecken på att jag borde stanna här.Om inte är det fritt fram att söka lyckan på annat håll.

Flunsan börjar tack gud ge med sej, imorgon är det jobbet som gäller. Sedan avgrundsdagen på fredag, skall med syster köra Visi till flygplatsen och säga ett tungt hejdå. Jag börjar lipa bara jag tänker på det. Fan ta Albanien, det hade varit så mycket enklare om det bara funnits en reell möjlighet att lyckas leva där. Men det finns det ju inte, och ingen möjlighet att komma därifrån heller. Jag blir så trött.

Dag 15- Mina drömmar.

Jag har egentligen inte sådär hemskt många stora drömmar. Att få bo någonstans där jag känner mej hemma, vi syftar på Medelhavsområdet, att vakna upp och känna att man vill fånga den dagen och alla andra dagar, att ha nära och kära vid min sida. Inte så stora grejjer egentligen. Och en hel del av dom lever jag ju ut varje dag, så jag är väl rätt nöjd med min situation.

Idag är det kallt, skall just samla mej och knalla ner till apoteket efter mina öronmediciner, bara jag vant mej med dessa återkommande minusgrader. Flunsan verkar börja ge med sej, i alla fall var det inte lika tungt att vakna idag. Desperate housewifes delen är avklarad, köket fixat och snart tvättmaskinen laddad, bara gårdagens tvätt skulle torka. det är sol idag, det är ju fint i alla fall. Fast nu är det bara 3 dagar kvar av Visis tid i Finland, så allting känns ju lite deppigt ändå. Som tur är får jag världen bästa syster med mej till flygplatsen på fredag. Det här fixar vi nog.

Dag 14-Vad jag hade på mig idag.

Ytterligare en sådan jobbigt ytlig rubrik. Och alltid på dom dagar när man inte haft på sig någonting man ens kunde vara lite nöjd över. Pft, en sådan dag hade jag aldrig ens i Rodos. Nåja, den här dagen har spenderats hemma med pyjamas, kofta och mjukisbrallor samt ett stort paket näsdukar. Flunsan har tagit över mitt liv, och tack vare min öroninflammation är jag nu mer än bara passivt hörselskadad på högra örat. Ush. Betyder en dag sjukledigt till då. Och nu är det bara  4 dagar kvar innan Visi åker. Vet inte hur det skall gå. Antagligen åt skogen. Nåja, jag och syster planerar redan nya upptåg i Albanien och så vidare, kanske hon kan hålla mej flytande så länge! Förbannat tungt börjar det kännas. Och som salt i såren så kom förstås det sista albanska dokumentet på posten idag. Way too late. Alla byråkrater bör snart frukta min vrede.

Dag 13-Den här veckan.

Har sparat på dag 13 en aning, så jag skulle ha nått vettigt att skriva om. Var ju liksom inte så stor poäng att göra det på måndag, och sen blev det liksom inte av. Denna veckan har spenderats främst med en näsduk som ständiga sällskap, men nu börjar förkylningen tack och lov ge med sej. Det har också varit två jobbiga dagar, det är bara ett faktum, att vara utearbetare har sina sidor. Speciellt för någon som jag som verkligen älskar kyla! Nåja, nu var den tunga veckan undan, och paren normala veckor innan man återfinner sej i en toyota, hoppas vi.

Sådär annars har det varit bra, men lite melankoliskt, Visis sista vecka i Finland börjar på måndag, ett ganska svårsmält faktum. Igår var vi till Salo med syster, såg ett fyllo bli nerbråttad av väktarna, gick i butiker och bara skrattade. Sedan var det snöstorm på vägen hem. Nu är det chill som gäller idag med bastu och kycklingsallad. Sedan får man se vart helgen bär av. I alla fall vill jag in till stan imorgon, har fått sikte på en rock jag vill ha, och kanske en kaffe i solen, om man får vara optimistisk?

Dag 12- Vad som finns i min väska.

Okej, denna rubriken varierar kraftigt beroende på vilken väska jag för tillfället släpar omkring på. Eftersom min enorma blåa axelväska ve och skam blev på efterkälken i Albanien har jag nu en liten bronsfärgad som är Petras. I den ryms det allra nödvändigaste, och då menar vi telefonen, hörlurar, plånbok, tamponger, digikameran och ett Juicytube-lipgloss. Och antagligen ett paket cigg, fy skäms på mej, jag vet, jag vet.
I den underbara blåa som jag drog fram med genom Rodos gamla stad på kvällarna rymdes min gamla laptop, allt av ovanstående nödvändigheter, en extra kofta, låga bytesskor, efterblivna smycken, våtservetter, smink i alla dess former, flaskvatten, nyckeknippan och en Cosmo eller en pocket. Lätt sagt hade jag kunnat leva med bara den väskan ett tag. Det där har alltid varit min specialitet, att lagra in allting du kanske kan tänkas ha behov av i min så kallade handväska. Helst hade någon annan fått bära den åt mej dock.

Idag en relativt okej dag, lite yra över ett knäppt missförstånd på morgonen, och Toyota vecka gör ju allting lite enformigare men det klarar man. Trist mulet väder tyvärr, men tack gode gud inte iskallt längre. Jag vill i alla fall beställa underbart vårväder eftersom alla H&M och Ellos katalogerna dimper ner i postlådan med en massa vårinspiration. Jag låter mej så gärna inspireras, men en realitycheck säger mej att det är minst två månader kvar tills jag ser det där utanför mitt fönster.

Dag 11- Mina syskon.

Jag har bara en syrra. För alla som känner mej är hon nog väldigt bekant. Man får henne på köpet när man lär känna mej. Emmy kan vara ett så knepigt kapitel när hon lägger den sidan till. Hon är aggressiv, fräsig och har ett himla temperament, lynne eller vad man vill kalla det. Hon tar saker ur mitt klädskåp så fort jag vänder bort blicken, lånar pengar till ditt och datt, sätter hundögonen på en så fort hon vill ha något och glömmer återlämna hälften av allting hon lånat.

Men hon är helt enkelt världens bästa syster trots alla små negativa skavanker. För det finns ingen man kan skratta med så som man kan med Emmy. Det finns ingen man kan snacka om allting med som man kan med en syster. Vi har gjort så mycket roligt ihop, som alla sommrar i Grekland, Borgbacken, alla små saker som kan tyckas helt obetydliga men som blir klara minnen bara för att dom delats med henne. Alla våra slöa söndagar när man egentligen inte haft energi till något, men ändå kommit hem med skrattkramper i magmusklerna. Att dansa med syster, fjolla runt med syster längs med gatorna i Rodos och yra runt med scooter eller bil och bara vara.
 Jag har helt enkelt den bästa syster man kan ha, och hon är oersättlig för mej.

Dag 10- Vad jag hade på mej idag

Det här kunde varit en rolig rubrik, om det här hade varit en vanlig dag i Rodos, då man alltid var inspirerad till nya outfits och hade möjlighet att visa upp sig utan en miljon vinterkläder. Dock har jag lovat mej själv dyrt och heligt att aldrig lägga upp dagens outfit på min blogg, då tappar den sitt värde. I alla fall, eftersom detta var en vanlig dag i Finland hade jag på mig Hangös nationaldräkt, det vill säga overall i neongult och mörkblått med en massa reflexer. Och eftersom det är det längsta man kan komma ifrån en outfit så bifogas ett gammalt foto med dräkten och det blonda håret. Alla katastrofer på en gång.

På Albanienfronten ligger läget stabilt, men inte på någon positiv nivå. Detta måste lösa sig!
För övrigt en vacker dag idag, skitkall blåst imorse, snöyra på morgonen och strålande solsken resten av dagen och plusgrader! En typisk vårdag, äntligen. Nu en dusch, försöka bekämpa flunsan och åka en sväng till stan med syster och Visi.

Dag 9- Vad jag tror på.

Alla som känner mej vet att jag är den mest inbitna ateisten som finns. Jag tror inte på Gud, vägrar lyssna på kyrkans skitsnack och tycker Bibeln gör sig bäst som brasved. Eller kanske jag tog i lite, men ni fattar grejjen. Sedan tror jag på mycket annat mystiskt som jag inte heller kan förklara, som Bigbang, Buddha, spöken och sägner. Jag har helt enkelt valt ut ur den övernaturliga smeten vad som får ingå i min privata hemmabio.

En sak jag i alla fall inte tror på, eller hyser någon tilltro till mera är byråkrati. Jag har väntat på pappret som vi fick veta att vi behövde från Albanien. Så vi traskar glatt iväg och tror allt är ordnat nu, men nej. En stämpel saknas. Och inte vilken stämpel som helst, utan precis den som man tydligen enbart i Albanien måste gå och söka personligen. Eller något. Gissa om det bolmar rök ur mina öron idag. Skall ta kontakt med Albanska ambassaden i Stockholm imorgon, och hoppas dom besitter en sådan stämpel. Då kanske problemet går att lösa med lite express post. Skall vi ha det fram och tillbaka till Albanien kan vi vänta oss det samtidigt med pansionsbesparingarna. Ush vad jag är arg!