Saknad.

Sitter hemma och slölyssnar på musik, allt gammal och gott med anknytning till mitt paradis. Har skrivit ansökningsbrevet till Novia och sakta börjat plocka ut foton till portfolion, men uran större entusiasm. Blir bara deppig av att sitta och titta igenom bilder från alla goda stunder i livet. Och här sitter man ensam, deppad och uttråkad på en lördag. Vardagarna går lätt, man fokuserar på jobbet och har folk omkring sej jämnt. På veckosluten sniglar tiden förbi och man hinner tänka för mycket och alla brister blir så klara i frånvaron av rutinerna. Även om jag kom in, hur länge skulle jag orka med att stiga upp i köld och ta mej till skolan i regn, rusk och mörker? Inte länge. Saknar totalt motivation för allting som har med det här landet att göra. Finns bara en sak som återstår; vinna dom där 7,5 miljonerna i morgon så jag slipper tänka mera.

Saknar också Visi så jag håller på att bli knäpp redan. Tröstshopping och städning hjälper inte så värst länge, så det är väl bara att börja söka biljett och åka dit. Skall försöka jaga bort deppigheten med Emilias sällskap i kväll. Fast när jag tänker på saken blir jag bara avundsjuk, hon har redan beställt sin biljett till Rodos. Måste ha överfört en del av min Rodoskärlek på henne när hon var där.