Dag 17- Mitt favoritminne.

Återigen kommer här en ramsa om Rodos. Bästa minnet, liksom bästa ögonblicket är och förblir med syster i Rodos, alla gånger vi varit där, men speciellt den där våren före studenten 2008. En vecka av syskongemenskap, på ön som kan kallas vårt andra hem. Att bada i medelhavet, köra vilse på scooter, festa i gamla stan, reta folk på barstreet och allmänt ha en miljon slöa och slappa stunder med syster, vad kan vara bättre än det?

För övrigt är jag tillbaka på benen idag, magsjukan gav med sej i går kväll och jag börjar sakta känna mej som en människa igen. Solen skiner, det är relativt varmt, sisådär 3 grader. Inte som i Tirana igår dock, Visi hade haft 22 grader varmt i mars, det är ju helt underbart! Huset känns fortfarande tyst och tomt. Skall bedöva känslan genom att ge mej i kast med en storstädning som ska börja i klädskåpet. Har på känn att jag konmer städa mycket framöver. Hoppas syster kommer hem så småningom så man får lite underhållning.