Ensamma jag.

Nu har verkligen alla åkt hem. Det har varit otroligt roligt med alla dom besök jag haft, men idag känns den här stan så väldigt tom! Förra veckan farväl till mamma och pappa, sedan ett tårfyllt farväl till syster och Nici, och igår ett aningen mera sansat hejdå till Emilia.

Nu börjar den svåra biten, att ta reda på vilka papper och hur för att få Vissi med till Finland. Inser redan det oekonomiska i att stanna här över vintern. Turisterna börjar minska,och pengar går det varje dag. Idag skall hyran betalas, dit for det 250 euro igen. Sedan är ju inte biljetterna hem så billiga heller, och nog måste jag få mat i magen under åtminståne en återstående månad. Okej, jag vet att jag har varit mera oekonomisk nu när Emilia varit här, vi har ju käkat middag varje dag nästan, men nu får det nog vara slut med det. Matbudgeten ligger från och med nu på 5 euro/dag.

En tröst är i alla fall att Olga snart kommer tillbaka till stan, nästa fredag för att vara exakt! Och igår en intressant schack-match med Pipis. Så inte är jag ju helt ensam och övergiven. Kom hem igår till ett rum helt tänt med levande ljus och musik, mycket mysigt ordnat av pojkvännen. Snart skall jag släpa mej till stranden, alldeles ensam, men det är ju så skönt att bara ligga i solen, och sedan hoppa i vågorna på Windy beach!  Har dessutom införskaffat två bra svenska pocketar som kan fördriva min tid. Första gången sen i julas som jag läser på svenska, känns nog lite underligt!