Hemma i Tenala. I snön. Utan Vissi.

Känns väldigt underligt just nu. För det första, första gången i år man behövt frysa. För det andra känns mitt gamla rum i Tenala inte som mitt längre, vet inte vad jag ska göra åt eländet just nu. Och för det allra mesta: jag kommer få sova ensam, kall och ogosad.. Fan vad jobbigt!

Världens svåraste hejdå idag på flygplatsen, jag irrade lätt tillbaka till Vissis famn cirka 15 gånger innan jag fick röven genom säkerhetskontrollen. Såklart fastnade jag igen. Före det en äcklig minibuss resa till Tirana, tjejen som satt framför oss bestämde sig för att spy ner halva bussen...i tre repriser. Vi hade lite knepigt att sitta där bak och hålla morgonmålet kvar i magen. Ja, alla utom Vini då, han tar det mesta med ro. Sedan från Tirana ut till Rinas med en Mercu som hade söndrig baklucka. Lätt fixat med ett rep, och killen körde som värsta rallyproffset. Sedan tog vi kaffe/lunch paus. Och sedan förde vi en het debatt med incheknings personalen, som vägrade släppa igenom min väska på 29 kilon hur jag än bönade och bad. En ompackning senare gick de med på det, men resultatet är att alla mina sommarskor nu befinner sig i Albanien.

Nu tänker jag officiellt inleda nedräkningen, det är max 22 dagar tills Vissi borde kunna vara här har jag kommit fram till. Alltså, 22 dagar kvar!