Jag säger det igen; byråkrati SUGER!

Jag börjar snart gråta av uppgivenhet. Verkar som jag kommer få leva resten av mitt liv i Albanien. Efter ytterligare diskussioner med ambassad kontakten har vi fått rådet att försöka få ett visum till Finland, för att gifta oss där i såfall, så vi kan söka om pappren därifrån. För här verkar det ta en enorm tid att få några papper igenom, som vi ju alla märkt.
Så nu sitter vi här och kliar våra små huvuden över varifrån vi ska få pengar till visumkraven. Inte för det, vi behöver pengarna bara för syns skull, man måste ha 30 euro per dag man tänker uppehålla sig i Finland, så det blir ju en hel del, plus att biljetterna ska betalas.
Hörde idag på nyheterna om ett äldre par som hade fängslats i Bryssel, dom hade besökt sina barn, inte köpt returbiljett och haft 52 euro för lite på sitt konto. Dom fick sitta en vecka i fängelse och blev sedan hemskickade.
Så stränga måste myndigheterna vara, så vad är det för visumfrihet sen frågar jag? Här tjänar folk inte tillräckligt på ett helt år för att ha råd att besöka sina barn, även om de i verkligheten inte ens hade behövt hälften av den summa som myndigheterna kräver. Effektivt sätt att säga "ja, ni har visumfrihet.Inte råd att fylla kraven? Synd för er".

Nå i alla fall. Nu är det bara att vänta, vänta och vänta. I mitten av december hoppas jag verkligen att Vissi kan komma till Finland. Sedan får vi kämpa vidare, och efter ett halvår kanske vi äntligen är klara med det här jävla byråkratiska evighetshjulet!