Då var det packat och klart, avsked till
Ola och Olsen har tagits på Mateo, dom kom till Gramsh enkom för det. Dock hoppas vi att få se dem på vårt hoppeligen i Finland förestående bröllop.
Bishti och Vini är här, spelar tavla,
Vissi vankar runt, elden brinner i öppna spisen och min mage har börjat motsätta sig mot allt vad resor heter. Har pratat med syster, med pappa och allting är färdigt för den långa resan hem i morgon. Det blir nån form av buss till
Tirana, taxi ut till flygplatsen, sen flyget till
Budapest, två timmars väntetid, terminalbyte och planbyte. Sedan lite på två timmar och sedan landning i
Helsingfors 22.10. Hoppas allting går i tid, att man slipper sitta bredvid något fetto på planet, att flygvädret är bra och att syster väntar på mej med min Peakrock i högsta hugget, annars lär väl det första jag gör i Finland bli att frysa ihjäl.
En sådandär
ledsam känsla har bosatt sig i magen, och jag kan inte låta bli att krama om Vissi var tredje minut. Fast han är också lite extra kramsjuk idag. Det tuffaste kommer bli att försöka somna i en tom, kall säng hemma i Tenala imorgon, utan något personligt värmebatteri vars arm man kan kura ihop sej mot.
Det är bara cirka 25 dagar, men det känns som evigheten själv. Alla som läser detta, hjälp mej fördriva bort de här 25 dagarna
fort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar