Översvämning

Jaha, idag har man då fått veta att stora delar av norra Albanien ligger under vatten, Gramsh är avskuret från omvärlden på grund av en bro som ligger under vatten, och jag har absolut ingen aning om när jag kan vänta min älskling hit. Ett tufft och känslofyllt samtal idag. Tårarna rann, det får jag väl erkänna. Saknar honom så mycket. Den förbannade bron var delvis under vatten redan när jag åkte, men jag tänkte att det finns säkert flera vägar, och vattnet sjunker nog undan. Det gör det inte. Så nu är landlinorna brutna, de vet inte hur länge de kommer ha elektricitet, och jag kan bara hålla tummarna för att internet funkar i alla fall, men inga garantier finns, det är Albanien vi talar om. Så det var oerhört tungt, faktiskt. Man glömmer lätt hur det är där, en vecka i Finland och man är van vid den gråa massans välordnade, organiserade och tråkiga vardag. Där allting är välplanerat, där det finns backup planer i fall av katastrofer som  denna, och där man i alla fall får veta saker via nyheterna. Tyvärr verkar det inte vara tillräckligt "nytt" att de evakuerar ett par städer och att 2 500 hus är förstörda där borta. För jag har då inte hört ett knyst på våra nyheter. Min andra hälft har inte råd med mat, han lever i ovisshet om när han kan åka, om han kan åka och om de överhuvudtaget har kapacitet att lösa den här sortens problem där borta.

Och jag som hade en så bra start på dagen, var till arbetskraftsbyrån, fikade med Emilia och uträttade en massa ärenden och satte mej in i ämnet giftermål. Nu får jag lägga allt det på hyllan. Nu är det viktigaste att fokusera på att saker ordnar sej "hemma" i Gramsh, och att vi kan få Vissi hit tryggt, och hoppeligen fort!