Vad skall Jessica göra av sitt liv?

Varför föds man inte rätt och slätt med ett yrkesintyg i bakfickan? Jag menar, alla har vi ju våra starka sidor och våra talanger, varför bara inte bifoga ett intyg på dem från början så hade saker och ting varit lite enklare. Det finns två intressanta utbildningar som jag ska söka till. Som det gick när jag kom in på Pedagogiska fakulteten lär jag väl aldrig komma så långt som till skolan, men det är ju värt ett försök till.

Ska på skoj ansöka till journalist på Soc&Kom och Novias fotografutbildning.
Så, om jag mot förmodan är här i juni när inträdesförhör går av stapeln (knappast) och om jag återvänder före september (föga trovärdigt) så ska jag faktiskt försöka skaffa mej ett till snajsigt betyg att visa upp. Det gamla gjorde ju så mycket nytta...
Men är inte tillräckligt "fin" för Soc&Kom, jag menar, jag har inte ett fint finlands-svensk efternamn, jag är inte orginell, jag suger på modersmål egentligen, gillar bara att skriva på mitt sätt och läser bara utrikesnyheterna i dagstidningen. Fotografutbildningen däremot är jag inte tillräckligt flummig för, även om jag vet att jag kanske hade en helt normal chans. Men inte vill jag abstinensera mej från livet 4 år i Nykarleby eller annan valfri håla i Pamaps, minns inte ens var eländet låg.

Så gode gud, om du finns och hör mej, låt mej vinna nästa stora lotto-kupp! Jag behöver bara: muta den albanska regeringen, studera vid någon snajsig amerikans skola utomlands för att få ett betyg jag kanske kan använda worldwide och fixa en bostad för mej och Vissi ( + jobb eller plugg till honom, då). Skulle kunna slänga in en fancy bil där på slutet, men det skulle väl ändå vara att pressa sin lycka?
Och ja, jag vet att jag inte tror på gud.