Besvikelse.

Jag kan faktiskt inte låta bli att ta upp det. Jag är väldigt besviken på min pappa idag, för hans envisa attityd och pessimism. Det hade jag inte väntat mej. Det är okej att vilja folks väl, men inte att trycka ner någon i skorna på vägen dit. Jag kommer inte ändra mej, utan bara bli besviken, nedslagen och förbannad. Jag kan inte ge er några svar, för jag har själv inte löst alla stora frågor som hopar sej. Ibland måste man bara kunna ta ett steg i taget. I något skede kommer man stöta på en karta, och sedan kommer vägen att klarna. Tills dess får man gå på känsla.
Däremot får jag be om ursäkt, mest inför mej själv. För vem har stött mej, vem har öppet lyssnat och diskuterat med mej, om inte min mamma? Därifrån hade jag väntat mej den hårda debatten, och där har jag bara funnit stöd och villighet att lyssna, om även kritisera och ställa frågor. Men neutralt. Det hade jag inte trott, därav ursäkten.

Som ni säkert märkt har bloggen också bytt utseende en aning. Blev helt enkelt för hemtamt med det blåa, såhär i vintertider behöver jag lite färg för att motivera mej själv att skriva något alls här.
Dagen har ägnats åt att storstäda huset, och speciellt mitt gamla rum. Nu börjar här äntligen vara fint och redigt igen! Allting på plats, garderober och byråer städade, julpynt och tända ljus. Mysigt!
Dessutom har jag hunnit göra pepparkaksdeg, imorgon är det pepparkakshus som står på programmet. Första gången jag skall göra det, hoppas det blir till någonting i alla fall!
För övrigt är vi inne på dag 8 nu. Med lite god tur behöver jag bara vänta 15 dagar till!