Kvällen före bröllopet hålls det en förberedande dans/fest. Där får alla i stan/byn vara med och dansa och lyckönska bruden/brudgummen och föräldrarna. Man dansar, skålar och äter lhokhum (typ som marmelad) och lyckönskar brudens föräldrar med pengar.
Själva festen börjar kvällen efter med att bruden följs in av sin i det här fallet äldsta bror. Paret dansar, visar upp sig, hälsas av familjen och tar plats vid honörsbordet. Senare under festens gång kommer brudgummen och byter plats med brodern vid bordet, för att symbolisera övertagandet från familjen, antar jag.
Mat serveras jämt och ständigt känns det som, och massor av kött! Så typiskt albanskt. Ljudnivån är hög, på vårt andra bröllop helt ohanterbart hög, och folk dansar hela tiden till traditionell musik. Skålar utdelas snabbare än man kan följa med i, och jag tror jag blir kindpussad av varenda faster/moster i släkten.
Vi var inte kvar tills bröllopstårtan serverades (klockan 4 på morgonen) för vi var helt enkelt för trötta för det, eftersom vårt flyg landade ganska sent kvällen före. Så vi smög oss iväg klockan tre och gick hem för att sova.
Till traditionen hör att bruden dagen efter vinkas av utav stan, släkt, vänner och familj. Oerhört tidigt på morgonen. Jag sov som en stock, men Visi lyckades ta sig upp och tog även några bilder av avskedet. Enligt traditionen skall de kvinnliga släktingarna sjunga, och man skall tydligen få bruden att gråta. Sångerna härstammar från den tiden då det var långt mellan byarna och familjen sällan fick se sina bortgifta flikor, så man sjunger helt enkelt om det, att det kan ta länge innan man ses, om hur flickan nu lämnar sitt familjehem osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar