Första målet på vår lista var Ksamil, en badort som ligger ungefär tjugo minuter söder om Saranda och som är känd för att ha Albaniens kanske finaste kustremsa och klaraste vatten. När vi kom dit var tyvärr allting fullsmockat, solstolarna tättpackade som sardiner i burk och varenda ledig sandplätt privat så det var omöjligt att rulla ut handduken.
Vi löste det med att ta en båt ut till en av de närliggande Ksamil-öarna, som det finns tre av. Där kunde vi slå upp vårt parasoll, njuta av vår egen strandsnutt och snorkla och simma i lugn och ro. Vattnet var faktiskt superfint, turkost och med fiskar, tagbollar och vajande sjögräs plus en grotta och ett hoppberg. Vi stannade där hela förmiddagen, och tog sedan båten in till fastlandet igen. Den här gången lyckades vi bättre, och slöade resten av eftermiddagen i solstolar på en av privatstränderna.
Syri i Kaltër var nog det som var mest värt ett besök, och ingen av oss gick besviken därifrån. Det är ett under att naturen kan skapa sådan skönhet! Syri i kaltër, eller det blåa ögat, är en källa som bubblar upp ur marken, isande kall med sina 10 grader, och med ett djup som fortfarande är outforskat. Man har mätt ner till 70 meter, men sedan försvinner den ner i berget i kringelkrokar som gör att mätningarna blev för svåra. Flödet är också väldigt starkt 8,8 m3 per sekund.
De coolare i vårt gäng hoppade såklart i från utsiktsbryggan, själv doppade jag ena foten och hamnade i omedelbar kylkoma.
Källan mynnar sedan ut i en flod, också den isande kall och klar, som flyter neråt, förbi en resaurang och sedan bildar en liten sjö. Där trampade vi trampbåt och förundrades över vattnet som faktiskt var helt klart och turkost. Det var som att kolla ner i ett akvarium med all vegetation och alla färger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar