Kabashi bergen-vandring i lervälling

I början av första veckan i Gramsh lånade vi en bil och gav oss ut på Gramshvägen för att åka till Kabashiberget. Gramshvägen är något av det överjävligaste jag någonsin sett och det här var första gången jag själv körde på den. Slalom och goda bromskunskaper krävdes. Vägen till bergen var i alla fall mycket bättre, man blev aningen förvånad över att finna en ny, målad väg med räcken på sidorna mitt i ingenstans. Kurvigt och en och annan åsna förstås, men helt okej.

Kabashi berget ligger inte långt från Gramsh, en halv timme med bil innan man kan börja vandringen. Vi hade lite otur med vädret, då det hade regnat dagarna före. Floden var därför lerig och brun och vattnet högre än vad det annars brukar vara sommartid. Jag hade bara sett bilder av vackert genomskinligt vatten i turkost, så den strömmiga bruna leran var lite av en överraskning. Man hade ingen aning var man satte fötterna, och sedan sjönk man ner till knäna i leran som fanns mellan de större stenbumlingarna på bottnet. Spännande! Allt detta medan man balanserade med en ryggsäck och kameran i högsta hugg!

Vi lyckades trots allt ta oss en bit in i berget, som sträcker sig långt in innan det smalnar av till en mansbredd och sedan slutar i ett vattenfall. Vi hittade en vackert turkos varm källa där vi badade, luktade lite mysko men var supervarmt och skönt, till skillnad från floden.

Jag hade sett frammemot att se de stalaktiter och stalagmiter som grottorna längre in är kända för, men så långt kom jag inte. Vattnet hade stigit så högt att man var tvungen att simma för att komma vidare, och jag vågade inte lämna kamera och väska kvar vid det stigande vattnet. Killarna var modigare, men eftersom ett åskväder drog in över bergen kom de snart tillbaka och vi fick göra en ganska snabb reträtt till bilen.

Sedan stannade vi i ett litet kafé längs vägen och åt Bishtis medhavda lunch. Jag hoppas jag får möjlighet att kolla in det här stället igen, när vädret är bättre eller jag köpt en vattentålig kamera samt vattenskor!