Nedslående fakta

Har kommit fram till att jag förstår mej på farsans dator. Det var ungefär det enda positiva idag. Med risk för att låta oerhört klichéig, så har det just gått upp för mej hur hemskt dyrt allting är i det här landet. Pengarna bara försvinner. Hur skall jag lyckas samla ihop till allting jag behöver, eller rentav är i desperat behov av för att fixa min närmaste framtid? Det går inte! Glömda är tyvärr planerna på en kamera. Och bitter är jag för att andra har såna saker och inte uppskattar dem. Som typ någon fjortis som drar med en topp kamera till krogen och riskerar den genom att ha den liggandes på dansgolvet. Livet är inte rättvist!
En ny laptop måste dock införskaffas, kan inte klara mej utan det! Min lilla rosa kamera får uppfylla mina behov så länge. Men även om vi drar åt svångremmen rejält kommer vi ligga risigt till, och det ganska snart. Det är ett obehagligt faktum som jag helst hade blundat för ett litet tag till. Tycker inte om när slaker slår ned med blixtens kraft från en någorlunda klar himmel. Jag menar, hur klarar alla sej? Hur upprätthåller vi egentligen vår välfärd med dom krassa löner och den dyra levnadsstandard vi har? Jag får det inte att gå ihop.