I'm still alive!

Då har man nått Albanien på världskartan. Efter tretton jobbiga timmar på en buss, följt av två timmar i bil på den värsta vägen i världshistorien sitter jag nu i Vissis hemstad, Gramsh. Trodde dock att jag skulle dö när jag vaknade upp i går morse och verkligen såg var jag hade hamnat. Det första man ser från balkongen ( som lutar så mycket att jag vägrar gå ut pga. rasnings-risk) är fallfärdiga, ruckliga tegelhus som ser ut som om man skulle kunna sparka omkull dem. Tyvärr är vårat likadant. Fasaden är det inte ens fråga om längre, snarare rasningsrisken. Inomhus är det dock rätt fint, men iskallt.
Efter att idag ha ägnat dagen åt att städa, tvätta ut kylskåpet, fixa ny dusch och varmvattenberedare är vi nu snart tillbaka i civilisationen! Jag har också lyckats snoka fram ett par yllesockor i en låda, så numera är det inte så kallt. Idag en mysig frukost gjord av gulle på en gasflaska ( spisen är sönder, surprise surprise) är jag nu nästan redo att säga att jag gillar det här stället.

Som med dom flesta samhällen där ekonomin är krass är folk jävlit goda och glada här, och jag har nog aldrig skakat så många händer som dom två senaste dagarna. Trots allt har Vissi sisådär 32 kusiner som bor här, och resten av stan är han bara vän med. Få personer talar engelska här dock, tror jag har mött tre stycken som gör det, men alla pratar med mej ändå, vad jag förstår är upp till mej. Nu skall jag avsluta detta inlägget så småningom, så jag kan gå och se mitt gulle spela fotboll, för det var ju det viktigaste i världshistorien. Undrar var han har tänkt duscha efteråt?

Måste också skriva helt kort om vår vistelse i Thiva, eller rättare sagt byn Kaparelia i Grekland, där Vissis kusiner bor. Vi stannade där en natt, och det var verkligen ett fint ställe, äkta pittoresk liten by. Toaletten var byggd i ett uthus, dusch hade dom inte, men hönsen sprang omkring på gården och mannen i huset stampade vindruvor till vin på garden. Alban bor också där, så det var rätt kul att se ett bekant ansikte igen. Själva staden Thiva var en aning större, kanske i mått med Rodos. Men inte en turist så långt ögat nådde! Väldigt skönt. Där bor dock en massa albaner till följd av att det finns mycket jobb med jordbruket där. Men nu kan jag verkligen inte skriva mera, för stället stänger. Så vidare rapport följer imorgon, med foton!