Hurtigt värre!

Har ägnat morgonen åt att städa undan röran som någon åstadkom igår. Ingen skyldig utpekad. Bäddat alla tänkbara sovplatser i det här huset, vet dock ej vem som sovit var. Sedan plockat tvätt, strykit, dammsugit och tvättat mera. Nu ska det hoppas i duschen och sedan ut på kaffe. Hade en perfekt dag tills Ella kom över, jag gillar hennes sällskap, men inte det faktum att hon älskar slow-mo musik, min må bra fiilis försvann helt. Måste slå på Black Eyed Peas och hoppa i dushen, för att sen hoppa i baggybyxorna och mega sneakersen. Kan konstatera att jag måste vara den första här som springer omkring med leggings, baggyjeans och andra moderna saker, dom gamla tanterna kollar skumt på mej varje gång jag lämnar våran port.

Igår vågade jag något otroligt, jag klippte håret i en "salong" som bestod av ett rum med en plast stol, vart färgförpackningarna hon hade uppsatta längs med väggarna var samma som jag använder hemma i badrummet. Var lätt skeptisk, men samtidigt var mitt hår i en sån kris status att nästan alla lösningar var bra lösningar. Dessutom försäkrade mej dom lokala tjejerna att det var den bästa i stan. Så sagt och gjort, jag satte ner mej med en nervös känsla i maggropen, men idag kan jag faktiskt säga att jag är nöjd, det är kort igen, inget överdrivet trendigt, men det kan i alla fall växa igen. och när jag kommer tillbaka till Finland skall Sara få sätta klorna i det igen, har hittat en supersnygg frisyr som jag vill ha!

Fick just en wallpost av Maria, våran kvinnliga chef från Rodos. Saknar henne så mycket! Hon var alltid så go' och snäll mot mej. Saknar överlag att höra grekiska, älskar det språket över allting i världen. Dessutom var det mycket enklare när man förstod vad folk omkring en sa, för att inte tala om att man visste hur mycket pengar man hade i fickan, den albanska valutan, lek, är hopplös att förstå sej på, påminner lite om den tiden de fortfarande hade drakma i Grekland, men då var jag så liten så jag behövde inte bry mej!

Det var svårt att säga hejdå till Maria, hon grät krokodiltårar och ville inte sluta kramas. Blev faktiskt rörd. Så en bra sak fick man ut av den här sommaren, man vet var man får jobb nästa sommar. För oavsett vad folk säger, och oavsett vad någon tycker, så ska jag tillbaka till Rodos, till varje pris. Det känns fortfarande mest som mitt hem här i världen!  Mikes avskedsord: You know where your bar is? Here and only here!  Yes Mike, I know!