Jag har länge gått och grubblat på det jag nu kommer skriva. Främst för att jag vet att det finns många där ute som kan tolka det här på fel sätt, och för att jag dessutom inte ville skriva något förhastat. Jag vill gärna, om det är nån som läser det här och har insikt, få svar och kommentarer eller andra synpunkter på det här.
Det gäller flyktingkrisen, såklart. Vad annat är lika mycket på tapeten just nu? Jag ska klargöra min synpunkt direkt: jag är för att Finland tar emot flyktingar så länge vi klarar av det. Helst tar vi hand om de "infödda" finländare som har det svårt i dessa tider först, men det är en parentes jag tycker vi ännu klarar relativt bra. Jag samlade själv ihop kläder som gick till flyktinginsamling, och jag har verkligen inga rasistiska motiv eller "vi-mot-dem" tankar.
Min fråga lyder, kort och gott om vi i Finland för tillfället inte är lite för öppna med vem vi tar emot. Jag har följt HBL och Västra Nyland i det som skrivits om flyktingar, och kunde inte annat än höja på ögonbrynen då jag läste att det kommit 200 flyktingar till Mjölbolsta, och att majoriteten var Albaner. Vänta nu, Albaner? Precis. Mina tankar då jag hör ordet flykting vänds genast mot Mellanöstern och de områden som drabbats av IS framfart, samt Afrikaner som ju en längre tid tagit sig över Medelhavet i diverse farkoster. Att då få läsa att Albaner skrivs om under termen flyktingar känns för mig lite missvisande. Jag säger inte att Albaner INTE kan vara flyktingar, men jag ser ingen sådan situation i dagens Albanien att en mängd som 200 personer ALLA skulle ha vägande skäl för asyl. Det var aldrig ens på tapeten då vi undersökte hur min man skulle få möjlighet att uppehålla sig i Finland, det var ingen möjlighet.
Låt mig argumentera för mitt synsätt.
Jag säger inte att jag är någon form av Albanienexpert, tvärtom vill jag gärna att någon som har mer koll rättar mej här. Men, Albanien har inte någon form av väpnad kris på gång, läget är stabilt i landet. Man har till och med på senare år fått den politiska situationen under såpass stor kontroll att OSSE bedömde senaste val i Albanien som hyfsat demokratiskt.
Jag säger inte att allting är korrekt, långt därifrån. Jag har trots allt fått inblick i det här landet och dess kultur, korruption och maktspel på en lite personligare nivå än säkert de flesta finländare. Jag har uppehållit mig i Albanien i flera etapper i en till fyra månader och lärt känna deras samhälle från insidan tack vare min exman.
Och min slutsats är att skälen till asyl för sådanna mängder som det nu är tal om känns orimlig. Politisk asyl har sökts med hänvisning till blodsfejder och kanun i Sverige. Men det är en sedvänja som är majoriteten främmande av dagens albanska generation. Främst i bergstrakterna har dessa blodiga släktfejder ägt rum, och de börjar vara så gott som utdöda har det sagts mig från flera håll.
I Sverige får Albaner inte asyl utan vidare, och jag skulle vilja veta Finlands linje. Rent ekonomiskt har många Albaner det svårt, så svårt att en resa till Finland inte skulle vara möjlig. Ekonomisk asyl vet jag inte om det existerar, men ågerigen,mängden. Politisk asyl på grund av det korrumperade samhällssystemet,speciellt vid maktskiften känns mer logisk, men jag fastnar igen på antalet. Problemet är att om det blir en giltig asylorsak kommer vi få mera albanska flyktingar varje gång makten skiftar mellan olika partier. Och det känns ohållbart.
Sedan har ju Albanien länge kandiderat för ett så kallat provmedlemskap i EU och mig veterligen beviljats vissa privilegier på vägen mot detta. Till exempel behöver man inte längre visum för att resa, som man behövde överallt då jag och min man blev tillsammans. Att deras process ens har påbörjats och att man ändå kan stämpla invånarna som flyktingar känns inte riktit som att det går på samma linje. För jag vill ju gärna tro att EU har vissa krav kvar på vad de kandiderande länderna bör uppfylla för baskrav. Om inte annat borde Greklandsfrågan ha påminnt om det.
Så för att sammanfatta mig själv, jag vill att vi tar emot flyktingar, så gärna. Min ståndpunkt är att jag tror vi ger resurser som människor i nöd verkligen skulle behöva, till folk som försöker testa sin lycka och dra nytta av dagsläget och tumultet kring folkmassorna som är i rörelse. Jag blir gärna motbevisad, och har jag fel kommer jag personligen frivilliganmäla mig och min nybörjar-albanska till hjälp för dessa människor. Jag vill bara att mitt hemland, som kämpar med sin egen inre situation, verkligen ska ha möjlighet att lägga sina resurser på att hjälpa "rätt" sorts flyktingar-de med fara för sitt och familjens liv vars hem blivit förstörda, vars hemland terroriseras och de som vuxit upp omgärdade av vapenmakt och krig.
Tack och förlåt
