Jag har tröttnat.
Det tog två månader och sex dagar att bli utless på Finland och allt tillhörande. Jag orkar helt enkelt inte engagera mej mera. Jag vet var kappsäcken står. Jag vet var jag har motivation att stiga upp på morgnarna, där folk fortfarande tänker som jag, är civiliserade och sociala. Varför skall man utsätta sej för det här när man vet att man inte klarar av det?
Lite kvar med jobbet, det är helt okej, då behöver man inte tänka, du går på som en robot. Du går dit, du gör det någon säger åt dej, du går hem. Sen börjar det svåra. Att bortse från att folk beter sig som svin. Att folk på gatan hoppar högt om du av misstag hälsar för högljutt på någon bakom dem. Jag klarar inte av denna mentalitet!!
Var var vi när kulturella och sociala egenskaper delades ut?
Så till lite mer världsliga gnällerier då. Det är
söndag, jag vaknade halv elva, pigg som bara vad, trots att jag var ute till klockan tre. Förklaringen; det var så förbannat, idiotiskt och tråkigt så jag spenderade halva kvällen med att fånstirra på dessa varelser som skulle kunna syftas till som medmänniskor. Om det inte vore för att de ligger och spyr i hörnen, kastar saker omkring sej, slåss utan orsak och så vidare i all oändlighet.
Nu orkar jag inte ens gnälla över eländet längre. Jag ska dra täcket över huvudet och leva på den enda positiva saken från igår, nämligen kommentaren
"varifrån kommer du, du verkar så utländsk". Varm tanke skänkes till den sötnos som sa det. Kan inte bestämma mej för om jag skall göra en nedräkning eller inte, kanske det gör mej alltför nedslagen. Några fina foton får ni i alla fall, av det enda som gör det här helvetet värt att utstå. Kanske jag kan döva mina depressioner med
Simpsons på tv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar