Väcktes ur min väl behövda skönhetsömn av en överdrivet glad, och överdrivet högljudd morsa som käckt undrade om jag skulle med till simhallen. Underbart. Efter 21 år vet hon fortfarande inte att jag hatar att simma på morgonen,hatar att bli uppväckt före klockan ringer och speciellt av hennes inbillade vänliga prutthurtighet. Efter en kopp svart kaffe börjar de emellertid bli människa av mej igen, och till min stora glädje visar termometern bara -2 grader idag. Ska sparka ut mej själv på länk, sedan försöka pina med någon på eftermiddags zumba. Dessutom börjar det närma sej till 70 dagars gränsen, om två månader och någon vecka tänker jag återigen lämna landet. När jag sedan äntligen vaknade fick jag den goa känslan av att vara saknad, telefonen visade 5 missade samtal. Vid en närmare koll var det dock bara Mr. N som säkert hade känt sej ensam när krogen stängde inatt. Det märks att tipaton tammikuu börjar vara slut nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar